Joakim Bohman är tredje generationen som driver däckverkstad. På rasterna blir det en hel del prat om träning.
Joakim Bohman är killen som till lärarnas förskräckelse struntade i gymnasiet och i stället började jobba på familjens däckverkstad. Skolan signalerade att det inte går att leva utan gymnasieutbildning.
– Det gör det helt uppenbart, menade jag, jag har en hel familj som gör det. Men det tyckte skolan var katastrof, säger han.
Det gick bra. Han har fortsatt på samma spår och driver i dag Bohmans däck. Men han erkänner att han ett tag ångrade att han hade slutat skolan.
– Det var en stor omställning. Plötsligt skulle man ta ansvar som en vuxen och tappade kontakten med kompisarna, det kändes lite ensamt.
Utöver sin fru och deras två barn är det gänget på verkstaden som han umgås mest med i dag. Det är en av dem som har hört av sig till oss. Han skriver att träning är det enda Joakim pratar om på rasterna.
Allt började för ungefär fem år sedan när Joakim, som bara motionslöpt tidigare, såg ett tv-program. Det handlade om en person som skulle vandra över Nordpolen. Inför det gjorde han en Ironman, för att känna på total utmattning.
– Jag sa direkt till Zara att "det där ska jag göra".
Sagt och gjort. Elva dagar senare var det dags för det första triathlonloppet, en sprint i Flen. Han lyckades övertala Zara och kompisen Robin att haka på.
– Vi hade knappt tränat, men jag tänkte att det är ju ingen som kommer att lägga märke till oss, det är antagligen flera hundra med. Sedan såg jag några dagar innan att det bara var 28 anmälda eller något sånt ...
Zara och Robin ville backa ur, men Joakim fick med dem. De körde med sina vanliga landsvägscyklar och badkläder, medan andra riggade upp team-tält och bar våtdräkt.
– Det var en av de mest nervösa dagarna i vuxen ålder. Men vi var i alla fall 50–60 personer på startlinjen när det var dags, och alla var inte supertränade. Det fanns fler amatörer som vi. Och det var så kul!
Ironman inleds med simning, sedan följer cykling och löpning. Joakims personbästa är 10:26.
Snart anmälde sig Joakim till en halv Ironman. I Dubai.
– En som jag känner hade kört ett par tävlingar innan och han skulle dit. Då tänkte jag att jag kanske skulle följa med. Ta det som en semester och testa tävlingen. Det var i januari, annars hade nästa blivit på sommaren, nästan ett år bort.
Efter Dubai väntade Ironman i Kalmar, som är den stora tävlingen i Sverige. Han skulle genomföra den, sedan var han klar. Trodde han.
– Jag trodde att jag skulle kunna nöja mig med träningen, men tävlandet är en stor del i det här. Det är kul – och extremt ångestfyllt.
Starten för Ironman går vid 07, det innebär att väckarklockan ringer vid fyra, halv fem. Det krävs planering i växlingsområden. Han måste också tänka till för att få i sig energi samtidigt som magen ska hållas lugn.
– Varenda gång tänker jag "aldrig mer, usch, usch, usch!" Men sedan, fem minuter efter att jag gått i mål känner jag bara "åh, det här ska jag göra igen!" skrattar han.
Joakim med barnen Emma och William.
Han tränar två pass varje dag och varierar simning, cykling, löpning och styrka. Till vardags blir det totalt 1,5 till 2 timmar, på helgen kör han intensivare pass.
Du har till och med byggt en pool för att kunna träna hemma?
– Ja, alltså, det är ju inte bara för träningen. Barnen får bada där med, försäkrar han.
Det är en mindre pool som är utrustad med en ström som kan justeras beroende på hastighet och simsätt. Som ett löpband för simning.
– Jag crawlade första gången när jag var 34 år. Simning är den största utmaningen. Speciellt på öppet vatten, när det är mörkt. Men det är också en jäkla tjusning.