Om det trots allt finns en kosmisk rättvisa och vi en gång själva måste drabbas av de dåd vi utfört mot våra medvarelser, då vill jag inte vara med längre. Inte så att djurplågeri var någon särskilt vanlig sysselsättning i min barndom, som fotboll, cykling eller legobygge. Men det hände att jag gjorde saker med djur som inte alls var trevliga.
Nu vore väl det här inte så konstigt om vi talade om en person som avskydde djur, eller åtminstone var våldsam i största allmänhet. För att ta det sista först; folk som känner mig skulle nog inte beskriva mig som våldsam. Och djuren? Det är här det blir komplicerat. Jag älskade dem. Liksom skogen, bergen och vattnen var de mina vänner i den delvis påhittade naturidyll där jag fantiserade om att leva som Tarzan och vara kompis med alla djuren och försvara dem mot onda människor som ville dem illa. Samtidigt spetsade jag nyckelpigor på tallbarr. Grävde ner maneter i sanden. Till mitt försvar kan man möjligen anföra två saker. 1) Det skulle aldrig ha fallit mig in att utsätta "högre stående" djur för dessa dåd. 2) Jag inte är ensam om de här erfarenheterna. Ungefär hälften av dem jag frågar har egna mörka minnen av djurplågeri. Det är männen. Den andra hälften - just det, kvinnorna - har helt enkelt aldrig varit elaka mot djur. Ganska länge har det varit på modet att bortse från nedärvda beteenden hos människor och i stället hänvisa till omgivningens betydelse. Och det är ju inget snack om att mycket av det vi gör och tänker är inlärt. Men kan någon förklara varför pojkar redan tidigt verkar så kroniskt fascinerade av våld, medan flickor ytterst sällan är det? Bemöter vi pojkar och flickor annorlunda redan från födseln? Får pojkar signalen: "Aha, så som du pratar med mig och tar i mig farsan så fattar jag att jag måste vara en pojke. Finns det nåt jag kan döda i närheten?". Eller är det medfött? Är det den gamla hederliga jägaren i mannen "från när vi levde i grottor" som måste få utlopp ibland? Ytterligare en möjlighet vore förstås att avfärda hela problemet som en fördom - pojkar kan också vara stillsamma och vårdande, flickor kan också ha våldsamma intressen. Men allvarligt talat - titta på dem. Om jag skippar teorierna och tänker tillbaka på mig själv så tror jag att det handlade om att peta försiktigt på sådant jag själv var rädd för. Hur vore det att få ett spjut genom kroppen? Att bli levande begravd? Det gick att testa det med nyckelpigor och maneter, likaväl som i andra lekar. Jag måste förstås också svara på den fråga som ställdes i inledningen. Svaret är: ingenting. Lägger man den på marken så ligger den bara kvar där. Jag vill minnas att jag strax slängde den till en väntande mås.Var du också en djurplågare?
Vad gör en strandkrabba sedan man ryckt av den alla benen och klorna?
Så jobbar vi med nyheter