En jämställd uppfostran måste speglas i vardagen. "Visa att både mamma och pappa är känslosamma. Dela på ansvaret att tvätta och städa", säger Lina. Här är Victor med sonen Kid.
– Först när vi fick reda på att vi skulle få en son var min spontana reaktion att jag blev rädd. Jag fick jobba mycket med mig själv, jag var inte alls beredd på den känslan, berättar Lina Steén.
Nu är Kid fyra år.
– Jag förstod först inte varför jag reagerade så men landade i att det handlade om att jag kände ett så stort ansvar för att uppfostra en mjuk och snäll kille. Jag hade varit inställd på att rusta en flicka för att möta allt ont i världen. Det kändes så fel att jag tänkte så, jag ville ju uppfostra likadant oavsett om det var en son eller dotter, att de ska bli snälla och trygga i sig själva.
När vi hörs på telefon har just den yngsta familjemedlemmen, sju månader gamla dottern Gro, just somnat och vi får chans att prata ostört om föräldraskap.
Tidigare i vår fick Lina dela med sig om sina tankar om feministisk uppfostran på sin vän Atilla Yoldas Instagram. Han använder sina plattformar på sociala medier, men även som krönikör och föreläsare, för att synliggöra och krossa machokulturen.
Och nu fick alltså Lina ordet inför hans drygt 45 000 följare.
"Det är viktigt att lära sig från början att det är okej att känna. Att vara ledsen och arg."
Du skriver mycket om att lära barnet att våga visa känslor. Varför tycker du att det är så viktigt?
– Så som jag upplever det är det många som är snabba med att hyscha sina barn. Om de ramlar är det spontana ofta att säga "upp och hoppa, det är ingen fara". De ska bara skaka av sig och gå vidare.
Hon kommer in på psykisk ohälsa bland unga.
– Det är viktigt att lära sig från början att det är okej att känna. Att vara ledsen och arg. Det betyder ju inte att jag inte tröstar mina barn, men i stället för att tala om för dem hur de ska känna försöker jag att gå med dem i känslorna.
– Om det var jag som ramlade och skrapade knäet och någon sa till mig att det inte var någon fara skulle jag bli jättearg. Ingen annan ska tala om för mig hur jag ska känna.
Och det skulle man ju inte säga till en vuxen.
– Nej, och då ska man heller inte säga det till barn.
– Det är någonting som jag verkligen har fått jobba med, man vill att ens barn ska må bra och är rädd att se att de är ledsna. Instinktivt vill man att de ska vara glada. Många gånger får jag bita mig i tungan för att inte bli den där föräldern.
När Lina Steén först fick reda på att hon skulle få en son blev hon rädd. "Jag kände ett så stort ansvar för att uppfostra en mjuk och snäll kille. Jag hade varit inställd på att rusta en flicka för att möta allt ont i världen."
Gro är för liten för att formulera sig, men Lina pratar mycket med Kid om känslor.
– Nu när han är så pass verbal märker jag väldigt tydligt att han är bra på att berätta hur han känner och det tror jag kommer vara värdefullt även i framtiden.
Hon är tydlig med att det inte betyder han inte får göra som han vill, det är viktigt att sätta gränser, på rätt sätt.
– I stället för att kanske säga "skärp dig" så säger jag "jag ser att du blir arg nu, hur känns det? Vill du berätta varför du känner så".
Det är viktigt för Lina och sambon Victor att låta barnen ha ett brett spektra av leksaker. Det handlar inte om att byta könsroller, utan att vidga vyerna.
När det gäller leksaker har paret sett till att ett brett spektra finns hemma. Det handlar inte om att byta könsroller, utan om att vidga sig för att barnen själva ska hitta det de tycker är kul.
– När de är riktigt små finns det mycket okodade leksaker, som byggklossar eller något som man kan leka att det är en telefon eller en figur, beroende på vad man vill. Sedan har vi haft tågbana, dockor och kök. Både vad som ses som typiska tjej- och killeksaker.
Hon menar att det är enkelt så länge barnet är litet, sedan kommer de egna önskemålen in.
Märker ni att Kid leker brett?
– Ja, det gör han. Han tycker om rollekar, att bygga saker och att pyssla. Han väljer sällan dockor eller bilar.
Inför den stundande födelsedagen står vattenleksaker högt upp på önskelistan.
"Min största och viktigaste uppgift som förälder är att lära mina barn sitt eget värde och att ge dem trygghet."
Men valet av leksaker är inte det hon lägger störst vikt vid.
– Min största och viktigaste uppgift som förälder är att lära mina barn sitt eget värde och att ge dem trygghet. Det handlar mer om vad man gör än vad man säger.
En jämställd uppfostran menar hon måste speglas i hemmet.
– Visa att både mamma och pappa är känslosamma. Dela på ansvaret att tvätta och städa. Bjud hela tiden in barnen till sysslorna.
En jämställd uppfostran måste speglas i vardagen. "Visa att både mamma och pappa är känslosamma. Dela på ansvaret att tvätta och städa", säger Lina. Här är Victor med sonen Kid.
Hur har dina föräldrars uppfostran format dig?
– Jag tror att det jag har med mig från min egen uppväxt är att mina föräldrar var väldigt stöttande och ville att vi skulle våga gå våra egna vägar. De var alltid väldigt peppande och ville att vi skulle få göra de saker som vi brann för.
Hon tar gymnasievalet som exempel. Medan andra i vuxenvärlden pratade om säkra kort som naturvetenskapliga programmet stöttade hennes föräldrar henne fullt ut i att hon ville läsa film.
– Något man ställs inför när man själv blir förälder, som man kanske inte tänkt på innan, är att man tänker på sin egen uppväxt. Vad ska jag ta med mig och vad vill jag göra annorlunda? Det tror jag är väldigt nyttigt.
Lina vill ge sina barn förutsättning att bli omtänksamma och respektfulla.
Vi börjar prata om hur man kan forma sina barn till ödmjuka individer.
– Jag hör väldigt många andra föräldrar som när de upplever något som fel tvingar sina barn att säga förlåt. Fast barnet kanske inte förstår innebörden. Vi säger inte till Kid att han måste be om ursäkt eller säga förlåt, men det gör han ändå. Det tror jag beror på att vi säger det till honom. Om jag blir argare än jag hade behövt är jag väldigt noga med att prata med honom efteråt och be om ursäkt.
– Ibland kan vi hjälpa honom på traven genom att exempelvis fråga "Vad kan du göra för att kompisen ska bli glad igen", om han har gjort någon ledsen.
"Just det att man som ung tjej får höra, från lärare och kuratorer, att han gör bara så för att han är kär i dig och har svårt att visa sina känslor ... Det har ärrat mig."
När Lina gick på mellanstadiet var hon mobbad. Det, och hur hon behandlades av andra vuxna i den situationen, har i allra högsta grad påverkat henne.
– Jag har spenderat många raster inlåst på toaletten. Och just det att man som ung tjej får höra, från lärare och kuratorer, att han gör bara så för att han är kär i dig och har svårt att visa sina känslor ... Det har ärrat mig. Jag kommer aldrig någonsin att säga de orden till mina barn. Det är sådana erfarenheter som gör det ännu viktigare för mig att uppfostra barn som vågar visa sina känslor och inser sitt eget värde.
Hon understryker att hennes fall inte är unikt.
– Det är många vänner och bekanta som man pratar med som har liknande erfarenheter. Nu är det vår jäkla plikt att uppfostra den nya generationen till omtänksamma, respektfulla och snälla personer, säger Lina Steén.