Jessica drömde aldrig om att bli fotbollsproffs. "Jag trodde inte att jag var tillräckligt bra och tänkte inte ens att det var möjligt."
Söndagen den 17 oktober inleddes ett dygn som Jessica Wik aldrig glömmer. Den efterlängtade sonen gjorde sig redo att komma till världen, samtidigt som hennes lagkamrater i FC Rosengård kammade hem SM-guldet i Piteå.
Jessica Wik, tidigare Samuelsson, föddes i Norrköping 1992. Hon växte upp i Åby och sportintresset väcktes tidigt.
– Jag testade lite olika sporter och spelade både fotboll och handboll länge, men när det inte gick att köra båda delarna längre valde jag fotbollen eftersom jag tyckte att det var roligare, men det var ett tufft val då. Nu känns det som att jag gjorde rätt, säger hon.
Många barn drömmer om att bli fotbollsproffs, men det gjorde inte Jessica.
– Jag trodde inte att jag var tillräckligt bra och tänkte inte ens att det var möjligt att jobba med det. Det var något som växte fram.
2010 träffade Jessica kärleken, Andreas Wik.
– Vi hade gemensamma kompisar och träffades på något nyårsfirande, midsommar och så. Sedan tog vi det vidare.
Samma år blev hon tillfrågad att börja spela i Linköpings FC. Plötsligt var hon lagkamrat med landslagsspelare.
– Då tänkte jag att okej, jag kanske kan satsa.
Jessica och Tysklands Tabea Kenne slåss om bollen i OS-finalen i Rio 2016.
Och satsat har hon. Hon var med och kammade hem OS-silver i Rio 2016. Året efter skrev hon på för Arsenal.
– Jag trodde inte på mig själv så mycket. Det bara blev så här ändå. Det känns rätt overkligt när jag tänker på det i dag. När jag var yngre tyckte jag att det var jobbigt att folk tittade på mig när jag spelade.
Hur kändes det då att spela OS-final i Rio?
– När jag klev in där var det väldigt speciellt, man känner bruset. Sedan är det ingenting man tänker på när matchen väl börjar, men det är klart att det är en extra spänning.
Skadade Jessica fick stöd av programledaren Anna Brolin när hon tilldelades priset Årets back på Fotbollsgalan 2017.
I augusti 2017 skrev hon på för brittiska storklubben Arsenal.
– Jag har alltid velat testat någonting mer. Vi hade vunnit SM-guld och jag ville testa vingarna och utvecklas mer.
– Det var jättehäftigt, men tyvärr blev jag skadad ganska direkt och hann inte riktigt komma in i det, men allt runt omkring var jättekul. Att få vara med personerna i laget och känna på utvecklingen. Jag tar med mig mycket även om det inte blev riktigt vad jag hade hoppats på.
Hon ville komma närmare familj och vänner igen och 2019 började hon i Rosengård.
– Innan hade jag tänkt återvända till Linköping, men det var olika saker som spelade in. Just då passade det bäst med Malmö och Rosengård.
Jessica och Andreas gifte sig på nyårsafton 2020. Nu är de föräldrar. "Det är en fantastisk känsla."
På nyårsafton 2020 gifte sig Jessica och Andreas. Då bestämde de sig också för att försöka få barn. Nu är sonen Lucas snart 12 veckor.
– Det känns lite som en ny dimension på livet. Jag har alltid drömt om att bli mamma och när man väl sitter här med en liten bebis är det en fantastisk känsla.
Att bli förälder är ingen självklarhet. Som elitidrottare finns ytterligare en aspekt. Jessica är glad över att tillhöra en klubb som gått ut med en tydlig graviditetspolicy.
– Nu känns det lättare att bli förälder, man känner inte att man måste välja familj eller karriär på samma sätt, säger hon.
Hur andra föreningar gör vet hon inte, men klart är att hon själv har känt stöd från dag ett.
– Problematiken är att det inte har funnit någon gravidpolicy vilket har gjort att alla klubbar kunde göra lite som de ville, och det lämnar ju spelaren i en ovisshet.
Förra året fick Fifpro, den internationella fackliga organisationen för professionella fotbollspelare, igenom en global gravidpolicy som alla kan hänvisa till. Bland annat innebär den att gravida spelare inte får sparkas. Den svenska motsvarigheten, Spelarföreningen, har ett förslag ute som ska förbättra villkoren ytterligare.
– Det gör det mycket tryggare för oss spelare, säger Jessica.
"Det är väldigt stor skillnad men ändå inte", säger fotbollsspelaren Jessica Wik om livet sedan hon blev mamma. Helgerna har familjen tillbringat i Norrköping. Här är hon med Lucas på gymmet.
Hon tränade och spelade på som vanligt fram till och med vecka 14. Hon hann med en landskamp och en match med Rosengård. Under hela graviditeten har hon tränat fem, sex gånger i veckan, anpassat efter vad hon har känt har fungerat bra.
– Det är svårt att det inte finns så mycket vetenskap kring det här. Jag har fått gå mycket på min egen känsla och tagit mycket hjälp av lagkamrater. Det har varit mycket upp till mig. Det finns inget som säger att "så här länge kan du spela", det är svårt eftersom alla är så olika.
– Jag hade önskat mer specifik rådgivning, någon inom svensk fotboll som vägleder lite mer. Men jag har fått jättebra hjälp från klubben. De har varit öppna och frågat "hur känner du?". Vi har haft en jättebra dialog.
"När vattnet gick blev det lite 'oj, det hände, vi ska föda snart', men när vi hade ringt in till förlossningen var vi rätt lugna igen, men samtidigt spända och förväntansfulla."
Vi är framme vid den 17 oktober. Lagkamraterna är uppe i Piteå och Jessica och Andreas gör en cykelutflykt hemma i Malmö.
– Det är ju en dag som man aldrig glömmer. Han var beräknad till den 23 oktober. Två veckor innan kände vi att nu får han komma ut, skrattar hon.
Andreas tränar också mycket och den här dagen bestämde de sig för att trampa iväg till ett kafé en timmes färd bort.
– Vi tog lite lunch där och innan vi skulle åka tillbaka igen gick vi på toa. Sedan skulle vi låsa upp cyklarna. Jag hade nyckeln. Andreas såg att jag stelnade till lite när jag skulle låsa upp och trodde att jag hade tappat bort den. Då sa jag att jag tror att jag kissade på mig.
Andreas tyckte att det lät konstigt. De kom ju just från toaletten.
– Då fattade jag att det var vattnet som hade gått.
De ringde förlossningen som gav dem klartecken att cykla hem.
– Jag hade inga värkar så vi kunde cykla hem i lugn och ro. Cykelbyxor har ju värsta vadderingen så allt sögs upp av den, skrattar hon.
Planen var att se matchen mellan Piteå och Rosengård på tv, men i stället fick paret åka in till förlossningen för kontroll.
– Om ingenting hände skulle vi komma tillbaka senast dagen efter vid 08.30.
De fick nöja sig med att se slutet på matchen, som slutade med vinst och SM-guld.
17 oktober 2021. Jessica var på plats när guldlaget kom hem vid midnatt. De firade till 02-tiden. Klockan 11.40 föddes Lucas.
Jessica mötte upp lagkamraterna när de kom hem till Malmö.
– Det var superkul att stå där när de kom. Jag hade skickat sms till dem om att mitt vatten hade gått, "men skulle det bli så kan jag gå direkt till förlossningen". De trodde att jag skämtade.
Hon hade lite småvärkar, men det stoppade inte guldfirandet. Mellan midnatt och två på natten var det fest.
Lucas lyckades pricka in sin egen namnsdag. "Det känns också som en helt sjuk grej att han föddes just den dagen."
Sedan var tanken att Jessica skulle sova ut, men det var svårt att komma till ro.
– Jag var lite spänd. Värkarna kom igång mer och mer och halv sex väckte jag Andreas.
11.40 föddes Lucas. Namnet var bestämt sedan tidigare och han prickade in sin namnsdag.
– Det känns också som en helt sjuk grej att han föddes just den dagen, säger Jessica.
"Målet är att jag ska vara klar till seriestarten. Allt hänger på hur kroppen reagerar, men det är skönt att ha ett mål."
Hur har livet förändrats sedan du blev mamma?
– Den största skillnaden är att jag ammar och måste vara tillgänglig hela tiden. Det är ju annorlunda. Och att man inte sover lika många timmar på nätterna. Annars försöker vi, vi båda är riktiga träningsnördar, träna på som vanligt och Lucas får följa med på det mesta.
De första två veckorna var Jessica och Andreas hemma på heltid, sedan började de att dela 50/50 på föräldraledigheten och Jessica återgick till träningen med lagkamraterna. Då har hon pumpat ut mjölk, så Andreas har kunnat mata med flaska.
– Målet är att jag ska vara klar till seriestarten. Allt hänger på hur kroppen reagerar, men det är skönt att ha ett mål.
Det kan inte kännas stressande?
– Just nu tycker jag inte det. Det hade känts mer stressande att inte ha en plan. Jag kände mer lugn när vi hade suttit ner och pratat om vad som var rimligt. Det är ändå väldigt flexibelt, jag måste inte vara tillbaka exakt då. Jag vet vilka steg jag måste ta mig igenom, klarar jag inte av dem måste jag backa lite.
Hon har gjort en del vaginala undersökningar samt tester av bål och övriga kroppen, för att säkerställa att hon är redo. Eventuellt väntar fler tester när hon kommer tillbaka till jobbet på måndag.
Samtidigt som Jessica njuter av tiden med Lucas är hon glad över att kunna arbeta.
– Jag försöker verkligen ta vara på den här tiden och leva här och nu, men det blir också sammankopplat med att längta tillbaka till det andra. Jag får båda delarna. Jag längtar jättemycket efter att få spela match igen, samtidigt längtar jag jättemycket efter Lucas när jag är borta, säger Jessica Wik.