Jul, nyår, trettondag - helgerna flög som vanligt snabbt förbi, men de gav oss den näring vi så väl behöver, både andligt och materiellt. Ett nytt år ligger framför oss som oplöjd mark. Måtte vi få ha hälsan och skaparlusten. Nu ökar ljuset för varje dag och när vi går ut i vinternaturen gnistrar solen i snötäcket och våra kinder glöder i köldens grepp.
Tre bilder vill jag ge från den gångna julen.
På juldagen medverkade jag med sång och spel vid en gudstjänst. Det var en trevlig och innerlig stämning i församlingen kring psalmer och texter. Sekler och tider gick samman i budskapet om ett barn som föddes, Guds son och världens frälsare på en gång.
Musiken blev också tidlös, där var både medeltid, folklig visa och vår tids hymner. Och Betlehemsstjärnan i evangeliet "leder ej bort, men hem" som Viktor Rydberg skrev. Den följer oss och lyser när vi nu går ut i vardagen igen.
Den andra bilden klingar också av toner. På tv visades Nötknäpparen, Tjajkovskijs berömda balett från Stockholms-operan, en föreställning av högsta klass. Där ser man dansarna gestalta en handling av sagokaraktär med leksaker som får liv i julnatten. Man har dessutom blandat in personer ur Elsa Beskows böcker: Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå.
Det blir en roande och dramatisk handling, möss rusar plötsligt in på scenen, och konflikter utbryter. Och återigen konstaterar man hur Tjajkovskijs musik och dansarnas pantomimer smälter samman i en konstnärlig helhet; en höjdpunkt är förstås Blommornas vals.
Nötknäpparen blev en upplevelse som passade väl in under julfirandet, en musikalisk saga för små och stora barn.
Slutligen vill jag återge en rörande mänsklig berättelse som gick direkt in i hjärtat. Man sände en film från 40-talet i tv med titeln Livet är underbart. En man bryts ned och umgås med tankar på självmord. Då griper en ängel (ännu utan vingar) in för att få honom på bättre tankar. Efter många förvecklingar löser sig allt och pengar hamnar i rätta händer innan det lyckliga slutet kommer.
Kanske tycker man att intrigen är mer än lovligt naiv, särskilt när ängeln efter väl förrättat värv får sina vingar. Men persontolkningarna är storartade; som huvudperson ser man James Stewart, hustrun är bildsköna Donna Reed och skurken, finanshajen spelas av legendariske Lionel Barrymore. I slutscenen sjunger alla den varmhjärtade visan Auld lang syne.
Jo, livet är underbart!