Skulptören och bildkonstnären Asta Ödman, Norrköping, har avlidit. Det var på 1960-talet som hon kom till den stad hon kom att bli trogen.

När hon i februari 1996 visade 13 akvareller med motiv från Lofoten på Galleri Kronan beskrev recensionen i NT utställningen som "lågmäld, poetisk och vacker".

Året därpå, 1997, blev Asta Ödman en av kommunens sju konst- och kulturstipendiater. I januari 2002 var det dags för en annan separatutställning, då hennes skulpturer visades på Konstfrämjandet.

Efter att sonen Per Ödman, uppskattad bibliotekarie på Hagagymnasiet, hastigt avlidit den 29 december 2011, i en ålder av 64 år, är det de fyra barnen Svante, Mats, Annika och Sven med familjer som är Asta Ödmans närstående.

Norrköpings äldsta aktiva konstnär Asta Ödman, gick bort den 19 februari i en ålder av 93 år. Hon var inne hos en grannfamilj och drack kaffe då hon började känna sig dålig. Ett dygn senare var hon död. Det var väldigt typiskt för Asta. Hon var social och aktiv in i det sista. Jag hade flera telefonsamtal med henne i februari och inget tydde på annat än att hon var i form.

Asta skulpterade mest. Det var en mödosam process. Hon höll på med sin lera, och rätt var det var hade hon fått ordning på den, och en figurativ skulptur hade fått liv på hennes kavalett. Jag beundrade verkligen Asta för den talangen.

När jag första gången var hemma hos henne och fick se alla hennes bronsskulpturer höll jag på att tuppa av. Där fanns allt från underbara förfinade kvinnohuvuden till grovhuggna bronser porträtterande skulptören Elis Nordh.

Elis var för övrigt lärare åt Asta när hon kom till Norrköping. Han hade en liten skulpturskola i en lokal i Holmenområdet.

När jag upptäckte att den ytterst tillbakadragna Asta var en fantastiskt intressant konstnär, uppmuntrade jag henne att göra två separatutställningar på Kifins Galleri Kronan.

Den första var med stora akvareller från en resa till Lofoten, som hon gjort tillsammans med konstnärskollegan och vännen Liisa Chadhuri. Det blev något av ett genombrott för Asta trots att hon fyllt 80 år.

Efter några år fick Asta ett uppdrag av Svenska Tonsättareföreningen. Kompositören Josef Jonson hade en hopplöst försummad grav utan gravsten på Matteus kyrkogård.

Tonsättaren Lars-Åke Franke-Blom tog upp ärendet på tonsättareföreningens årsmöte. Föreningen gav Asta Ödman en beställning på en porträttrelief som fästes på en gravsten åt Jonson.

Jag undrade lite hur Asta, som inte träffat Jonson, skulle klara av att få porträttlikhet. Det klarade hon med glans. Förlagan till reliefen blev en byst i helformat. Dåvarande kommunalrådet Christer Nilsson såg till att kommunen köpte bysten. Den står nu i De Geerhallen till glädje för alla musikälskare och vänner till Josef Jonson.

Höjdpunkten i Astas karriär blev en vacker retrospektiv skulpturutställning på Galleri Kronan. Där visade hon alla sina bästa bronser. Recensionerna blev verkligt goda. Asta fick den upprättelse som hennes konstnärskap så väl förtjänade.

Intendent Lars-Ove Östensson på konstmuseet var hemma hos Asta några gånger och köpte två härliga bronser åt kommunen. Den ena föreställde Norrköpings mest framgångsrika konstnär Cecilia Edefalk.

Dessa skulpturer finns nu placerade i VIP-rummet i Norrköpings Rådhus.

Det var Asta med rätta väldigt stolt över.

Fotnot: Asta Ödmans dödsannons var införd i NT 25 februari.