– Jag tycker folk blir allt mer bekväma, tar bilen några kvarter och väljer hissen när det finns trappor, säger hon.
Själv trivs Sanna bra med att ha det lite obekvämt, åtminstone när det gäller motionerandet. Sedan 2014 deltar hon i den hårdföra och ofta uppseendeväckande träningsform som kallas militärträning. En instruktör ryter ut order till gruppen som likt ett gäng rekryter kämpar för att klara av de hårda övningarna. Det är omöjligt att inte lägga märke till en sådan grupp om man passerar Vasaparken.
Vad det är som lockar? Sanna skrattar.
– Ja, säg det. Det är skönt att slippa tänka och bara göra som man blir tillsagd. Det är skönt att vara ute. Och vi är ett trevligt gäng som peppar varann, det finns ju inte på gymmen.
Det handlar inte om elitträning. Gruppen som Sanna är med i består av både vältränade och otränade, unga och äldre, kvinnor och män. Alla deltar efter sin förmåga, lyder ordern tio armhävningar kan man göra femton om man behöver det för att få en bättre utmaning. Sanna betonar att hon inte hör till de allra bästa och inte drivs av tävlingsinstinkt.
– Möjligen kan jag tävla mot mig själv.
Hon är lite lockad av det militära och har tidigare provat på en militär weekend i Kvarn för att eventuellt satsa på ett framtida yrke inom försvaret.
– Men jag ska nog inte ha det som jobb, kanske mera vara frivillig inom hemvärnet. Jag trivs så bra med det jobb jag har, säger hon.
Sanna arbetar som köksansvarig och kock på omsorgsbolaget Jordnära i Söderköping, vilket just nu innebär att laga mat till de boende på ett HVB-hem. Omkring 25 lunchportioner varje dag och lika många kvällsmål.
– Jag jobbar själv i köket och sköter även planering, disk och städning. Och när jag lagar mat gör jag det gärna från grunden.
Hest inga halvfabrikat, köttbullarna rullar hon själv och fisken panerar hon också. Det låter som att hon har en del att göra.
– Nej då. Jo, köttbullar, det kan ju ta ett tag. Men att göra dem själv är mycket roligare och man vet vad man får.
Sanna och hennes lillebror växte upp i Nedre Skriketorp utanför Norrköping. I familjen fanns också hund, katt och undulat, och Sanna såg framför sig att arbeta med djur som vuxen. Veterinär kunde hon ju bli men egentligen ville hon inte operera i djuren, hon ville gosa med dem.
Var matintresset kom ifrån vet hon inte riktigt i dag men i årskurs nio gjorde hon i alla fall prao på en restaurang och sedan fortsatte hon på John Bauergymnasiet och blev utbildad kock. Sedan dess har hon jobbat i matlagningsbranschen.
Är du lika flitig kock hemma?
– Nej. Om jag får gäster lagar jag gärna god mat, men när man stått och lagat mat hela dagen på jobbet är det inte så roligt att laga till sig själv på kvällen så det brukar bli nåt enkelt, säger Sanna.
Hon bor i Åby med katten Zelda. Åby är ju nästan som landet och för den som är uppvuxen utanför stan är det lätt att söka sig tillbaka till naturen och lugnet. Så är det i alla fall för Sanna som hoppas att en dag kunna bo i ett eget hus med tillgång till fruktträd och egna odlingar. Var?
– På landet! Nej, jag vet inte. Men jag vill odla grönsaker och frukt och så ha fler katter.
Sanna ser till att komma ut i naturen även om hon inte direkt bor lantligt. Hon älskar friluftsliv och var nyligen ute i Gryts skärgård och paddlade kajak med ett sällskap som också bröt av med yoga.
När vi kommer fram till Vasaparken gör sig Sanna redo för dagens hårda pass tillsammans med ett tjugotal träningskamrater. Instruktören Denny Hellgren sätter fart på gänget, pekar med hela handen och kommenderar. När gruppen springer runt parken ropar han till eftersläntrarna: ”Ta långa kliv ofta!”. Efter dagens träningspass är deltagarna synligt slutkörda.
– Det var skönt, säger Sanna andfått. Men det är faktiskt skönast efteråt.