I tolv år har han arbetat med fornlämningsvård på Länsstyrelsen, men nu väntar en helt ny tjänst på Riksantikvarieämbetet (RAÄ) i Visby.

– Jag vet inte så mycket om det nya jobbet, men jag kommer att stötta och hjälpa länen med tips och råd när det gäller fornvård, säger Mattias som är utbildad arkeolog.

Villan i Västra Husby, där han och hustrun Josefin bott sedan 2000, är såld. Någon permanent bostad på Gotland har de inte hittat än, så till en början ska de magasinera sina saker och hyra ett hus som ligger tre mil från Visby.

Artikelbild

| Under sommaren spelar Mattias teater tillsammans med hustrun Josefin, på Färgargården i Norrköping.

– Det är lite grann som att flytta utomlands.

Josefin hade aldrig varit på Gotland innan de åkte dit och tittade på hus för några veckor sedan.

– Men hon är gammal sommar-ölänning så hon vet att ö-liv funkar för henne.

Båda har tagit tjänstledigt från sina respektive jobb. Josefin är förskollärare, så för henne borde det inte vara några större problem att hitta ett nytt arbete när de väl är på plats.

Artikelbild

| Mattias Schönbeck är en entusiastisk arkeolog, även om hans förstahandsval var att bli skådespelare.

Frågan varför Mattias blev arkeolog leder oss in på teatern.

– Jag hoppade av gymnasiet för att teater var så roligt. Efter lumpen sökte jag scenskolan och sprack i sista intagningsprovet, säger han.

Artikelbild

I stället började han som statist på Östgötateatern och snart fick han jobb som inspicient. På den tiden var det mycket turnerande, och eftersom det fanns ett begränsat antal platser i turnébussen så fick han även göra alla småroller.

– Byta hatt, sätta på bandspelaren, nytt ljud, springa in och göra nånting, tillbaks och byta ljudeffekt, ny hatt. Det var väldigt roligt och jag lärde mig jättemycket av alla proffs som fanns på Östgötateatern då.

Under åren sökte han scenskolan kontinuerligt. Sammanlagt blev det sju eller åtta försök, och fem gånger tog han sig så långt som till sista provet.

Han kom fram till att det var i Malmö han ville gå, eftersom de hade musikinriktning.

Han bestämde sig för att söka en sista gång, tog en längre periods kompledigt från jobbet och satsade allt.

Men han hade också en b-plan. Under ledigheten hade han börjat läsa upp sina betyg, och när han ännu en gång sprack i sista provet så bestämde han sig för att bli arkeolog i stället.

Han läste historia, arkeologi, kulturantropologi och lite småkurser inom nordiska språk i Uppsala och plockade på det viset ihop sin examen.

Sedan inriktade han sig på keramik-teknologi i Lund, vilket bidragit till att han aldrig behövt sakna arbete, då keramik är det vanligaste fyndmaterialet.

– Keramiken kan berätta väldigt mycket, som vilken typ av ekonomi boplatsen hade. Man kan se om den är importerad eller inte och om den använts som boplatsmaterial eller gravplatsmaterial. Och ibland finns det fingeravtryck på den.

Mattias entusiasm är uppenbar och han berättar om ett svårslaget fynd precis i början av karriären.

– Jag hade den fantastiska turen att hitta keramik med runor, från gravfältet Dragby, Skuttunge socken i Uppland. En liten skärva med fyra runtecken från den äldre runraden. ”Vnfu”, stod det. Jag vet inte vad det betyder, säger han och ler.

Efter utbildningen återvände han till Östergötland och började arbeta på Länsmuseet. Teatern hade han lämnat bakom sig, men när vännen Anders Sjöholm frågade om han inte ville spela folklustspel så började han igen.

– Det var kul att ha teatern vid sidan av, eftersom det är en sån fantastisk avkoppling att göra något som är så diametralt olikt jobbet.

Skådespelaruppdragen blev fler och fler och Mattias hade svårt att säga nej. Så på Anders inrådan skaffade han firma och började ta betalt. På det sättet sjönk antalet anbud, och sedan dess har han hållit sig till två eller tre produktioner per år – allt från revyer och musikaler till kör- och konferencierjobb.

Under försommaren var han med i ”Den inbillade sjuke” på Löfstad slott, och just nu spelar han alltså pappa Anton i Chopp events uppsättning ”Emil i Lönneberga”. Josefin spelar mamma Alma.

De sista föreställningarna kommer de att behöva inhoppare, för då har flyttlasset till Gotland redan gått.

Hur det blir med skådespelandet där vet han inte. Först måste de etablera sig och komma in i det nya livet på ön.

Något annat han lämnar bakom sig är en av Sveriges få vikingatida försvarsanläggningar – Götavirke, som han bott granne med de senaste 18 åren.

– Den har jag både forskat om, grävt i och guidat, säger han och visar bilder på ett grönt fält med en flera meter hög jordvall på.

Hans arkeologiska kunskaper kommer även till användning när han ska köpa hus, och han väger in lite udda aspekter – som regionens fördjupade översiktsplan och om det finns fornlämningar på tomten.

Förhoppningen är att hitta ett stort hus, så att sönerna Wille och Ludwig kan komma dit och hälsa på med sina respektive.

En stor trädgård står också på önskelistan.

– Jag är lite förtjust i engelska bilar. Jag har en MG i garaget och skulle vilja ha fler. Jag vill ha nåt att pyssla med.