Sångerskan var ett av dragplåstren när det hölls flygdagar på Norrköpings flygplats någon gång på 1950-talet.

– Norrköping var lite av Sveriges centrum för segelflygning på den tiden. Då drog man upp planen i luften genom att bogsera dem med bil, och det blev jag som drog upp Alice Babs den gången. Men de hade ju lika gärna kunnat sätta nån av oss andra i planet, det syntes ju inte nerifrån vem som körde, säger Alvar.

Nu har han varit medlem i segelflygklubben i 70 år och på kvällen efter att vi träffar honom ska han på ett av klubbens möten. Även om det handlat mycket om båtar i Alvar Larssons liv så var det med flyget det började.

Artikelbild

Han växte upp i Västerås, flyttade till Stockholm och kom som 16-årig finsnickare till Norrköping 1941. Här fick han jobb på en firma på Saltängen som byggde flygplan i trä. Alvars flygintresse var stort och så småningom segelflög han också själv en del.

– Och så seglade jag båt ute vid Lindö på kvällarna. Det var där folk upptäckte att jag hade snickarhänder, och så fick jag börja hjälpa till och fixa med deras båtar.

Båtjobben blev alltfler och efter ett antal år, när flygplanstillverkningen försvann, kom Alvar att rikta in sig på båtsnickeri. Någon fast arbetsplats hade han inte den första tiden.

– Nja, jag började med en verktygslåda på pakethållaren och cyklade runt. Sen hade jag ett ställe i Smedby och senare i Marby innan jag kom till Herstadberg.

Artikelbild

1954 bildade han det företag som han fortfarande är aktiv i. Namnet Alvar-båt hade blivit ett begrepp, med det menade man helt enkelt en båt som Alvar hade byggt och företaget fick alltså heta Alvarbåtar.

Hur många båtar han byggt i sina dagar, det vet han inte exakt.

Artikelbild

– Men jag byggde den första optimistjollen i Sverige. Det visste jag ju inte då utan det har man konstaterat senare i fackpressen.

Runt 2 000 OK-jollar har han också byggt. Först byggde han sina båtar i trä, men efterhand dök det upp andra material som plast och glasfiber och då fick Alvar lära sig det också. Och trots att han är 90 år betonar han att han inte har lärt sig allt, det finns mycket kvar.

Artikelbild

Redan från början arbetade också hustrun Britt i företaget. De träffades 1947 och det är hon som svarar i telefonen när vi först ringer till marinan i Herstadberg och frågar efter Alvar. Här finns också sönerna Claes och Dick som båda arbetar i familjeföretaget.

– Vi heter A B C och D. När vi fick barn kom vi på att vi skulle ge dem namn i bokstavsordning eftersom vi redan hade Alvar och Britt. Lätt att komma ihåg och så förstår man ju åldersordningen också.

Artikelbild

Claes är maskiningenjör och Dick utbildad träbåtbyggare. I dag är det de som driver företaget som förutom butiken också säljer båtar, har båtuppläggningsplatser och utför service och reparationer. Britt sköter kontoret.

Och Alvar?

– Jag springer omkring här, har min hyvelbänk och mitt verktygsskåp. Och här borta ska ni få se, säger han och visar en långsmal hylla utefter ena väggen i verkstan.

Den är tolv meter lång och används för att bygga trämaster. Nu är den full med diverse andra grejer, för det var ett tag sedan Alvar byggde en mast. Dagarna här på marinan handlar numera också om mycket annat för Alvar.

– Här har jag mitt liv. Familjen, firman, båtarna. Jag har ju hållit på med det här jämt. Jag kliver upp på morgonen, klär på mig och är här klockan nio varje dag. Och sen är jag ofta kvar till framåt nio på kvällen.

Han nämner ordet gubbdagis, och visar "konferensrummet" som består av ett sexkantigt bord med stolar mitt i butiken. Här sitter han ofta och pratar med kunderna som kommer in för att kolla på båttillbehör. När vi är där hejar han på flera och tilltalar dem med förnamnet. Alvar känner många och många känner Alvar, i synnerhet i båtbranschen.

Om man söker på Alvar Larsson i NT:s arkiv hittar man också en helt annan sak han är känd för, i alla fall på Ringaregatan – julgranen hemma på tomten. Det är många som genom åren har skickat in Dagens Ros till Alvar och Britt med anledning av deras fina gran.

– Den planterade jag när vi flyttade in för över 40 år sedan. Jo, det är klart att den är hög men jag tar dit en lyftkran när den ska kläs. Fast numera har vi lamporna i året om, och behöver bara använda kranen om de ska bytas ut.

Familjen har också ett lantställe på Stora Kalvö söder om Arkösund där Alvar och Britt tillbringar en del tid på sommaren. Att ta sig dit är inget problem om man som Alvar har ett tiotal båtar totalt, varav hälften av dem ute vid ön.

Intervjun är slut och vi lämnar Alvar i butiken med familjen, några anställda och handfull kunder. När vi går ut kommer en man in som uppenbarligen är ännu en i raden av Alvars bekanta.

– Tjena Kalle!