De isländska flaggorna fladdrar häftigt mot den molniga himlen utanför Reykjaviks universitet, Háskóli Íslands. Parkeringen framför universitetet är fullparkerad och trots att det är helg vandrar människor upp och ner för den svarta gången med lavasand för att nå entrén några trappor upp.
I ett hav av människor och informationsblad inne på universitetet står Ingegerd Narby tillsammans med några kollegor. Det är öppet hus på universitetet och Ingegerd är här för att representera kurserna i svenska.
- Vi har en väldigt populär musikkurs i svenska som vi börjat med, säger Ingegerd och pekar på en plansch bakom sig med bilder på bland andra The Hives.
Många islänningar är intresserade av den svenska musik- och filmkulturen. Stieg Larsson har knappast gjort att intresset för litteratur och film svalnat. Ingegerd berättar att den isländska översättningen av hans bok Män som hatar kvinnor såldes slut förra året och då var många som försökte traggla sig igenom den på svenska, norska eller danska
i stället.
Intresset styr
Elevernas intresse för svensk kultur är något som Ingegerd utnyttjar mycket i sin undervisning. Hon tror att det är lättare att nå studenterna genom deras intressen och även lättare för dem att ta till sig undervisningen ifall den levereras på ett för dem roligt sätt.
Svensk litteratur, musik och film genomsyrar undervisningen i svenska på universitetet i Reykjavik.
- Vi brukar börja prata om Bellman och hur samhället i Sverige såg ut då. Sedan går vi i tidsordning igenom alla klassiker till nutiden, säger Ingegerd.
- Nu när vi har Youtube är ju allting så lätt. Allting finns där. Hela kursen och allt vi pratar om är i stort sätt uppbyggd på Youtube.
Vilka som väljer att läsa svenska varierar, men många av hennes elever har en eller annan relation till Sverige, vilket gör att de ofta kommer med förkunskaper i språket.
- Jag har elever från 16 till 70 år. En del har kanske varit lite i Sverige och skulle vilja kunna mer. En del har barnbarn i Sverige som de åker och hälsar på och som inte kan isländska medan andra kanske jobbar på något svenskt företag på Island och vill lära sig svenska för jobbets skull.
Trettio år på Island
Själv pratar Ingegerd både svenska och isländska hemma med sin isländske man Gudmundur som hon flyttade hit med för trettio år sedan. Men oftast blir det svenska eftersom det var som studenter i Uppsala som de träffades.
Ingegerd har trivts på Island sedan dag ett och verkar inte sakna Sverige allt för mycket. Kanske beror det på att hon varje dag undervisar om sitt hemland och sitt modersmål.
Redan när hon kom till Island var hon utbildad lärare vid Lärarhögskolan i Stockholm och hon hade läst nordiska språk i Uppsala.
- Jag hade läst fornisländska så jag kunde lite, men det blev ändå en omställning att börja prata ett språk som jag tidigare bara studerat, säger hon.
Med sin man Gudmundur, som arbetar som arkeolog, bor hon i dag i centrala Reykjavik, bara någon gata upp från den lilla sjön Tjörnin.
Docksamlingar, många små prydnadssaker och foton med både färg och svartvita motiv pryder väggarna där hemma. Några inramade bilder visar de
i dag vuxna barnen, sonen Nils Kjartan Gudmundsson och dottern Rosa Hedvig Gudmundsdottir.
- Nils har hand om den digitala arkiveringen på universitetet och min dotter pluggar till sjuksköterska i Danmark. Dit brukar vi åka och hälsa på henne, berättar Ingegerd.
Förutom familjen är det arbetet och undervisningsämnet hon engagerar sig mycket i.
- Jag får träffa och jobba med människor och det är alltid något nytt i mitt arbete. Nya människor och nya frågeställningar dyker upp i varje kurs jag håller i, säger hon.
Kände sig annorlunda
Men det har inte alltid varit lika lätt för henne att vara stolt över sitt yrke. Hon berättar om tiden före bankkrisen 2008 som en tid då hon som både svensk och lärare ofta gick runt och kände sig som ett ufo.
- Vi åkte runt i en gammal bil och vi försökte väl leva som vanligt egentligen. Men man såg att alla andra köpte nya bilar, ja, allting. Det var som att folk tyckte lite synd åt en, att man bara var en vanlig lärare och åkte omkring i en gammal bil, säger Ingegerd.
Medan islänningarna levde som om det var deras sista dag på jorden var Ingegerd och hennes Gudmundur sparsamma med sina pengar, något de så här i efterhand är väldigt glada över.
- Vi var varken snickare, byggjobbare eller arkitekter som var de som drabbades värst, så vi har båda fått behålla våra jobb, men allt här blev ju mycket dyrare sen, på så vis har vi ju också drabbats.
I efterdyningarna av krisen verkar Ingegerd ändå ha märkt av en attitydförändring. Kanske har islänningarna blivit lite mer ekonomiskt eftertänksamma. I vilket fall som helst verkar hon vara en stolt och engagerad lärare. Och yrkesvalet verkar ligga i blodet.
- Vi har varit lärare i 300 år i släkten, säger Ingegerd och skrattar.
Välkänd i Östra Stenby
Hon tar ner en tavla från väggen. Den föreställer hennes far, Nils Narby. En välkänd man hemma i Östra Stenby på Vikbolandet. Ända tills han avled 2001, 86 år gammal, var han en färgstark musiker och kantor som trollband sin publik. Också han var lärare, vilket kanske förklarar Ingegerds lidelse för läraryrket. I alla fall om man får tro henne själv.
Som 63-åring har Ingegerd ingen större längtan efter att gå i pension, men när den dagen kommer vill hon ägna mer tid åt trädgården, njuta av böcker och gå på loppmarknader.
- Jag gillar att samla gamla saker, speciellt smycken, dockor och porslin. Förhoppningen är att få vara frisk och kunna surfa på nätet och köpa saker på Ebay och Tradera.