Fasaden till det ljusa hyreshuset i Reykjavikförorten Dalen är täckt av byggställningar. Huset håller på att totalrenoveras utvändigt och just nu byter man fönster. Linnea Ahle, hennes sambo Gunnar Gunnarson och dottern Tora, ett år, har bara bott här ett par veckor.
– Men vi trivs jättebra och nu blir det ju renoverat också, säger Linnea när hon tar emot i trapphuset.
Tidigare hade de en lägenhet inne i centrum men det var stökigt på nätterna och paret letade länge efter ett mer barnvänligt område. Till slut lyckades de hitta den här bostadsrätten, som ligger nära Gunnars föräldrar.
Packat upp har de i alla fall hunnit och Linnea har inrett ett kontor där hon också har ett litet lager för sin e-butik. Resten av lagret står i Gunnars föräldrahem.
– Egentligen skulle jag vilja ha en liten visningsbutik med lager inne i Reykjavik, men hyrorna är skyhöga där. Jag är ju lite impulsiv av mig och har varit på gång att skriva på flera kontrakt, men Gunnars mamma som är revisor har dragit i handbromsen. Så det får vänta, säger Linnea.
Hon och Gunnar träffades 2009 när han spelade fotboll för IFK Norrköping. De hade bott tillsammans i några år när Gunnar bestämde sig för att flytta hem för att studera psykologi på högskolan i Reykjavik. Han fick ett kontrakt med KR Reykjavik, den största fotbollsklubben på ön. Linnea, som hade ett jobb på en bilhandel i Norrköping, tvekade om hur hon skulle göra. Flytta eller inte?
– Jag var rädd för att lämna allt för lilla Island, men efter ett tag insåg jag att Gunnar var mycket viktigare än min karriär.
När Linnea kom till Island höll landet på att repa sig efter finanskrisen. I matbutikerna fanns flaggor utmärkta på alla isländska produkter, så att kunderna kunde stötta den lokala ekonomin. Nu talas det om att islänningarna har satsat sig igenom krisen.
– Gunnars familj klarade det bra och vi kom ju hit med egna besparingar från Sverige. Men det finns familjer som har fått sälja sina hus och flytta. Men bara under det senaste året så har ekonomin fått ett uppsving, det har ploppat upp nya caféer och butiker överallt i Reykjavik, säger Linnea.
Hon fick några ströjobb, bland annat på det populära vandrarhemmet Kex Hostel. Vandrarhemmet, med sin rustika inredning, stora ölsortiment från microbryggerier och en barberarstol från 60-talet där man kan få skägget trimmat, har kallats himlen för hipsters.
– Det var sån röra när jag kom dit, bara en massa backpackers som gled runt och gjorde vad de ville. Jag började genast organisera upp allting, bara en sån sak som att de hade alla rumsnycklar nedslängda i en låda. Det är ju lätt att fixa och hänga upp på väggen. Så jag fick smeknamnet The swedish firewall, den svenska brandväggen, för att jag höll alla problem borta genom min effektivitet, säger Linnea.
Samtidigt hade hon en dröm om att öppna en inredningsbutik med svenska produkter. Hon kollade upp förutsättningarna för det och upptäckte att tullen var väldigt hög på vissa produkter, bland annat ljusstakar.
När Tora föddes föll det sig naturligt att istället satsa på barnkläder.
– Utbudet här är väldigt begränsat och samtidigt är svenska kläder förknippade med kvalitet hos islänningarna, det är också något nytt och modernt.
Linnea har en känd blogg, The Swede in Iceland, som har varit en bra plattform för att marknadsföra e-butiken. Genom att skicka varuprover till andra bloggare på ön har butiken fått ännu större genomslagskraft.
– Jag skickar till ungefär 20 mammabloggare, i Sverige hade jag nog behövt skicka till det dubbla antalet. Till exempel skickade jag ut molnmössor och efter någon vecka såg man dem överallt ute på stan och på sociala medier.
Nu säljer Linnea för mellan 300.000 och en halv miljon isländska kronor i månaden, motsvarande cirka 30.000 svenska.
– Fast nu har jag drivit butiken på kvällstid eftersom jag har fått jobb som säljagent mot Sverige, Norge och Finland för ett isländskt klädmärke. Så jag jobbar mot flera marknader samtidigt.
Nyligen var kronprinsessan Victoria på besök på Island och då blev Linnea, tillsammans med några andra företagare, inbjuden till en affärslunch. Efter att ha träffat kronprinsessan blev hon intervjuad av isländska Se & Hör och hamnade med en bild på omslaget.
– Jag träffade också Islands president Ólafur Ragnar Grímsson och både han och Victoria hade det där speciella sättet som gör att alla runt dem känner sig bekväma och avslappnade. Det var roligt att jag som liten företagare blev inbjuden till lunchen, det hade nog inte hänt i Sverige.
Det är lätt att konstatera att Linnea inte gav upp karriären för att flytta till Island. Hon skaffade sig bara en ny.
– Jag är en rastlös person. Det gjorde att jag inte fungerade så bra i skolan, men nu går det till exempel jättebra att läsa in mig på företagsekonomi om jag ser nyttan med det. Rastlöshetens framsida är att jag är driven och ser till att det händer något.