Bodil är ständigt lika entusiastisk

I Norrköping var hon med och grundade Rudolf Steinerskolan.Det var i den danska huvudstaden hon föddes och växte upp. Hon minns barndomen som ljus och lycklig, trots minnesbilder från den tyska ockupationen under krigsåren.-Vi kunde se ljusen från den svenska kusten över sundet, det var som en hägring. Hos oss var det mörkt, ibland fick vi inte ens ha cykellyse, minns Bodil Petersen.Ändå upplevde hon inte kriget som ett hot, mer som ett slags tillstånd, trots att en av skolorna intogs av tyska soldater. Hon fick också ett tag flytta till en familj på landet, det ansågs säkrare där. Men kriget tog slut och hon blev storstadsflicka igen.Bodil har alltid tyckt om att teckna, men det var pappa som kom på idén att den konstintresserade dottern efter skolan skulle kunna söka som litografilärling.Sagt och gjort. Hon blev antagen till ett på den tiden totalt mansdominerat yrke. Året var 1954.-Det var inga problem att bli accepterad bland männen, de var mycket vänliga.Blockflöjtskvartett
Hon påpekar flera gånger att det var en givande tid, det var där hon präglades och fick inspiration till socialt engagemang och kulturintresse på bred front.-Vi hade en bandspelare där med musik och jag blev helt hänförd när jag hörde Vivaldis Årstiderna första gången, berättar hon.-Vi startade också en blockflöjtskvartett det var roligt, tillägger hon.En av arbetskamraterna var sångare i en kör och lockade Bodil att komma med. På en turné med kören, under en tågresa till Jugoslavien, träffade hon violinisten Bent Petersen, som skulle med på turnén, och ljuv musik uppstod också mellan dem. Pedagogikintresse
År 1962 gifte de sig och när han samtidigt fick anställning i Örebro Kammarorkester gick flyttlasset till Sverige och staden de från början fick lära känna via uppslagsböcker.Tre år senare var det Norrköpings Symfoniorkester som lockade paret Petersen att byta bostadsort och här föddes också sonen Henrik och dottern Ida som nu för det musikaliska arvet vidare. Han som konsertmästare i Symfoniorkestern i Norrköping och hon som musiklärare på Waldorfskolorna i Söderköping och Norrköping.När de egna barnen föddes vaknade också Bodils intresse för pedagogik.En musikervän och granne, Göran Ekman, samt en utställning på Norrköpings konstmuseum om Kristofferskolan i Stockholm gav en extraknuff i den riktning som ledde fram till att en särskild förening bildades 1967 för Waldorfpedagogisk verksamhet."En tuff kamp"
-När vi sedan startade en barnverksamhet i Norrköping fick jag hoppa in för en lärare som blivit sjuk, och kände att det var precis det här jag ville göra, så jag utbildade mig till förskollärare. Det har hon varit sedan dess, fram till 1999.-De första barnaåren är väldigt viktiga, det är därför så viktigt vad man gör i förskolorna.Lekskolan - det hette så då - följdes av en friskola med Waldorfpedagogik, som startade 1975, först i blygsam omfattning med tio barn i ett rum i Hemgården.-En friskola då var något nytt, folk undrade hur man kunde hitta på något så märkvärdigt som en egen skola.Hotade med polis
Det blev en tuff kamp, vissa av Norrköpings politiker på den tiden gjorde allt för att hindra skolan och hotade även med polishjälp för att hämta barnen. Men entusiasterna kämpade på, de visste att de hade rätten på sin sida.-Vi fick inga bidrag, vi föräldrar fick stå för alla kostnader och lärarna, som också var entusiaster, levde på existensminumum.Så småningom blev det egna lokaler och alltsammans ledde fram till det som idag är den välkända Rudolf Steinerskolan.Men livet tog en ny vändning också privat. Villa i Ringarum
Efter skilsmässan bosatte sig Bodil i Hageby tills en väninna övertalade henne att flytta till Söderköping. Hon satte sig på bussen för att titta närmare på den tilltänkta hemorten där hon också fått jobb på Waldorfsskolan. Och det var där på bussen hon mötte en viss Bengt Malmsten, känd för många som tv-profil i Östnytt, men inte för Bodil som knappast slängt en enda blick på Östnytt. Däremot kände hon igen honom som pappa till en av pojkarna i lekskolan.Och som bekant styrs ju livet ofta av tillfälligheter, möten mellan människor - och kärlek. Så också nu. De två blev ett par och har nu varit det i snart 20 år, varav de senaste åtta åren som sammanboende i en villa i Ringarum.Här kan hon i bokstavlig bemärkelse odla ett annat av sina intressen, trädgårdsväxter. Och hon stortrivs här, med livet, grannarna resorna tillsammans med Bengt, måleri böcker och musik. Och har också under åren haft en del engagemang inom Waldorfskolan kvar tills nu.I Söderköping var hon också en period ordförande i Söderköpings Konstförening.Ett annat intresse är politik, Bodil är nu partimedlem i miljöpartiet vars filosofi stämmer med hennes egen om miljöhänsyn, att inte slösa med jordens resurser.Och nu har storstadsflickan från Köpenhamn hunnit bli 70 år - och hon sprudlar fortfarande av entusiasm över allt hon gör.

Bodil är ständigt lika entusiastisk

Musikintresse, konst och Waldorfpedagogik har följt Bodil Petersens livsväg från Köpenhamn till Ringarum, med mellanlandning i Örebro, Norrköping och Söderköping.