Hans Andersson har med åren blivit alltmer bekväm med att kallas Hasse.
– Det finns minst tre Hans i pingstförsamlingen i Söderköping, så redan där är det ju praktiskt att heta Hasse. Sedan har jag ju radioprogrammet också, säger han när NT hälsar på hemma i huset utanför Ringarum.
Programtiteln anspelar på det klassiska tv-programmet ”Gäst hos Hagge”. I Hasses fall handlar det om direktsända eller inspelade samtal med någon intressant person, i kanalen Radio Wix i Valdemarsvik.
Varje torsdag kan man höra Hasse och hans aktuella gäst, och just den här torsdagen ska han efter vår intervju göra ett program med den nya hälsoutvecklaren i Valdemarsviks kommun.
– Det brukar bli lite småprat. Vem är du och vad har du gjort, och så. Eller också pratar vi om något aktuellt ämne. Och så spelar vi lite musik.
Oftast sänder Hasse direkt, men nu på torsdag blir det en bandad intervju från Karlssons Gård utanför Valdemarsvik. Han har också en inspelad intervju med en av ägarna till gården Katthult i Lönneberga. Den gjordes i ”snickerboa”. Under den resan passade han också på att intervjua Sara Schwardt i Mariannelund, som under 30 år brevväxlade med Astrid Lindgren.
Hur får du idéerna till olika intervjupersoner?– Två av våra barn bor i Mariannelund i Småland och det var de som tipsade om just de där två. Sen har jag under åren skaffat mig ett stort kontaktnät, berättar Hasse.
Han har bott i Ringarumstrakten i hela sitt liv. Föräldrarna var bönder på gården Grimsum och Hasse började sommarjobba på Forsums gård som han senare arrenderade. Och så träffade han Ingrid som i dag är hans fru sedan 47 år.
– Hon bodde i krokarna. Så jag behövde inte gå över ån, skrattar Hasse.
1985 fick han ge upp lantbruket. En axel som ständigt hoppade ur led var ingen bra förutsättning för en bonde. Det var då han började läsa på Linköpings universitet med sikte på att bli präst. Det gick ett par år innan han hoppade av.
– Jag var ju van vid pingstförsamlingen där man kan fatta ett beslut ena dagen och sen genomför man det nästa. I Svenska kyrkan kan det ta hundra år, säger Hasse och tillägger att hustrun ibland tycker att han överdriver något.
Han växte upp med föräldrar som inte alls var religiösa. Det var när han träffade Ingrid som han kom i kontakt med pingstförsamlingen.
– Där fanns en atmosfär, till att börja med. En atmosfär som inte gick att ta på. Och jag fick en annan syn på… från att se Gud som någon långt där borta till att känna att Jesus är min vän. Jag hade gått en del i vanliga kyrkan och tyckte bra om prästen i Ringarum men det här var nåt helt annat.
Men det var inte bara teologiska överväganden som fick Hasse att ge upp prästbanan. Han hade också upptäckt hur roligt det var att skriva. Först och främst lämnade han in diverse föreningsnotiser till NT:s redaktion i Valdemarsvik. Sedan fick han sommarjobb som lokalredaktör och medverkade av och till i NT med rapporter från Ringarumstrakten ända fram till för ett tiotal år sedan. Den kristna tidningen Dagen skrev han också i under en period.
Bitvis jobbade han hårt och ansåg sig vara stresstålig. Ända tills han gick in i väggen omkring millennieskiftet.
– Jag gillade att ha många bollar i luften. Men när de började ramla ned runt omkring mig var det inte så kul.
Han hade för många olika uppdrag och fick nu finna sig i en längre sjukskrivningsperiod. I dag tycker Hasse att han är bättre på att säga nej till saker, men vill fortfarande gärna ta tag i sådant som behöver åtgärdas.
Blir du inte stressad av göra direktsänd radio?– Nej, det brukar vara rätt lugnt. Jo, om nån ställer in. Men det är inte så vanligt.
Fortfarande har Hasse flera järn i elden. Han är till exempel redaktör för Ferguson-Magasinet, en tidning för traktorälskare som ges ut av Grålleklubben.
Och så sjunger han i Kör XL som han var med och bildade för ett antal år sedan. Och han är ordförande i ett av Östergötlands största älgskötselområden.
Det är svårt att inte engagera sig. Man träffar ju så mycket folk, och det är något som Hasse verkligen gillar.