40 år på nacken, ändå ser hon inte en dag äldre ut än 25. Melinda Kinnaman hör till dem som tiden inte verkar bita på, åtminstone inte på utsidan. Insidan verkar inte heller särskilt tilltygad.
Ändå har hon, precis som alla, varit med om ett och annat. När hon var i 20-årsåldern fick en hjärnblödning.
- Det var otroligt läskigt. Det var ett medfött fel, en knut på ett kapillär i hjärnan som plötsligt brast, berättar hon, men är noga med att påpeka att hon numera är helt friskförklarad.
Känner igen rädslan
Numera gör den sig påmind då och då, när hon har det alltför stressigt. Samtidigt är det en erfarenhet som hon också haft nytta av. Inte minst i rollen som den MS-sjuka violinisten Stephanie Wilson i den hyllade pjäsen Duett för en som just nu spelas på Dramaten.
- Jag vet hur det känns att inte ha kontroll på vad som händer. Jag har stått inför den rädslan.
Trots det tunga ämnet beskriver Melinda pjäsen som allt annat än tungsint och jobbig.
- Den innehåller mycket starka känslor. Ändå känner jag mig rätt pigg efteråt, och kanske lite rensad. Det kan vara bra att påminna sig om allt man har att vara tacksam över i livet.
I Melindas fall riktas mycket av tacksamheten till alla nio i hennes familj. Fästmannen Tilman, som hon bor ihop med, en mamma, en pappa, en styvmamma och så fem syskon, däribland nio år yngre lillebror Joel Kinnaman, numera hyllad skådespelare i Hollywood, som bland annat kunnat ses i tv-serien The Killing, som bygger på danska Brottet.
Stolt
- Det är helt fantastiskt. Jag är sprickfärdig av stolthet. Att vi valt samma yrke har på sätt och vis fört oss närmare varandra. Vi kan prata om svårigheter och vad som är kul.
- Någon konkurrens finns inte mellan oss. Dessutom jobbar vi på helt olika arenor. Han har mest filmat medan jag nästan bara varit vid teatern.
De senaste åren har Melinda kryddat skådespeleriet med både cirkuskonster och dans. Den kommande pjäsen Spöksonaten som regisseras av Mats Ek, tidigare verksam i Cullbergbaletten, kommer även den att innehålla en hel del koreografi.
- Det är någonting med både musik och dans som går rakt in i känslosystemet. Man är så lycklig efteråt. Och att få vara med och göra chassé-steg med Ana Laguna och de andra världsartisterna, det är en ynnest.