Under presskonferensen för Hipp hipp-gängets humorshow Köp mjölk, skriv bok i slutet av förra året höll sig Göran Stangertz lite i bakgrunden. Han hade lite ont i halsen, kunde inte prata så mycket om föreställningen. När beskedet om att halsontet var en tumör kom i januari i år, slog det ned som en bomb för både Stangertz och hans kollegor.
I en intervju i april i år berättade Stangertz att tumören var behandlad och att han mådde "bättre än på länge". Men på lördagen besegrade cancern honom honom till slut.
- Sjukdomsbeskedet kom som en blixt från klar himmel, precis som dödsfallet. Han var en så levande person, säger komikern Johan Wester.
Tvingades hoppa av
Stangertz tvingades hoppa av projektet för att påbörja behandlingen, men Johan Wester minns glädjen över att få arbeta med honom.
- Med sitt renommé hade Göran inte alls behövt jobba med oss. Men han hade ingen prestige, det var bara glädje och han blev snabbt en god vän som gick rakt in i hjärtat.
Stangertz sista filminspelning blev Faro, som får premiär i början av nästa år. Regissören Fredrik Edfeldt säger till TT Spektra att det var en självklarhet för honom att Stangertz skulle spela en roll i filmen.
- Han är en av de riktigt stora svenska filmskådespelarna. Jag tänker särskilt på filmerna han gjorde med Jan Halldoff på 70-talet, säger han.
Varm och generös
När Faro spelades in för lite mer än ett år sedan hade Stangertz fortfarande inte fått sitt sjukdomsbesked.
- Det var fantastiskt att få möta och jobba med honom. Han var en oerhört varm och generös personlighet, säger Edfeldt.
Göran Stangertz filmdebuterade 1969 i Bokhandlaren som slutade bada, Jarl Kulles filmatisering av Fritiof Nilsson Piratens roman. Under 70-talet gjorde han en rad filmer med Jan Halldoff som regissör, som i mångt och mycket hamrade in honom svenska filmpublikens medvetande för gott.
Guldbagge
Det sista äventyret (1974) gav honom en Guldbagge och två år senare spelade han titelrollen i filmatiseringen av Ulf Lundells generationsroman Jack. Men det är Richard Hobert som är den som filmat allra mest med Stangertz, bland annat spelade han Mick i Glädjekällan.
- Göran hade världens största hjärta. Det fanns en prestigelöshet och ödmjukhet parat med en väldigt stor yrkeskunskap och energi som gjorde att han inte gav sig förrän han hade levererat det han kunde stå för, säger Hobert till Expressen.
Vid sidan av filmskådespeleriet var Göran Stangertz även regissör med ett stort engagemang för teatern.