– Min ambition är att göra en pjäs om året, förklarar skådespelaren och satsar på en klassiker, ”en av världens bästa pjäser”, tycker Mikael Persbrand.
Den eviga, omöjliga tvåsamheten är lika svår i dag som 1900, då Strindberg skrev ”Dödsdansen” konstaterar både Lena Endre och Mikael Persbrandt.
– Det fanns en tid när man valde tvåsamheten av tvång och nöd, i dag är det inte så, säger Mikael Persbrandt.
– Människor tänkte och kände samma saker då som nu, tycker Lena Endre.
– Älskar man jättemycket kan man också hata jättemycket. Man sätter varandra i ett sådant förbaskat fängelse. Om du inte kan stå för dig själv är du inte fri och då kan du inte heller leva med en annan människa utan att det blir krig, fortsätter hon.
I Stefan Larssons uppsättning på Maximteatern ska hon och Mikael Persbrandt spela de bittra makarna Alice och Edgar. På scenen ser vi också Thomas Hanzon i rollen som vännen Kurt.
Pjäsen handlar om hur vännen Kurt kommer på besök och paret tvingas ta itu med den dolda bitterhet som funnits där ända sedan Alice 25 år tidigare lämnade teatern för Edgars skull.
– Stefan och jag har velat göra något länge, och det är på tiden att jag gör något på min egen teater. När man är i min ålder finns det en handfull pjäser man verkligen vill göra och Strindbergs ”Dödsdansen” hör till dem. Vi har tittat på en del nyskrivet också, som Stefan har bra koll på – så det kommer mer, säger Mikael Persbrandt.
Den 50-åriga skådespelaren och den 49-åriga regissören Stefan Larsson känner varandra sedan tidiga 20-årsåldern. De har båda ett förflutet i den fria teatergruppen Galeasen. ”Dödsdansen” blir deras första gemensamma projekt sedan 2007, då Mikael Persbrandt under stor uppmärksamhet hoppade av Stefan Larssons uppsättning av Tjechovs ”Måsen” på Dramaten efter bara fyra föreställningar. Kort efter avhoppet lämnade Mikael Persbrandt Dramaten helt för att satsa på filmen.
”Det var bland det besvärligaste jag har varit med om på teatern och det tog några år innan vi försonades”, sade Stefan Larsson om krisen i Dagens Industri.
Det var då det. Nu är de båda laddade för ett nytt samarbete, och det var hög tid att ta sig an Strindberg, menar Mikael Persbrandt.
Att samarbetet har dröjt närmare sju år har snarare med deras respektive film- och teaterkarriärer att göra.
– Micke har varit fullt upptagen med filminspelningar, säger Stefan Larsson, som själv lämnade chefsposten på Århus teater förra året.
Mikael Persbrandts mål är en uppsättning om året på Maximteatern, som han sedan 2012 är delägare i, tillsammans med teaterproducenten Agneta Villman.
”Ju mer jag håller på i den ganska flyktiga delen av mitt yrke, desto mer har jag fått en längtan till ursprunget. Och ursprunget för mig har alltid varit teaterscenen”, har han sagt i en intervju i DN .
Vid årets Guldbaggegala vann han en Guldbagge för bästa manliga huvudroll som den alkoholiserade pappan i ”Mig äger ingen”. Ytterligare filminsatser ska klaras av innan det är dags för höstens teaterpremiär. Inspelningen av åtta nya ”Beck”-filmer väntar.
– Det är inga problem att svinga sig mellan populärunderhållning och konst. Det är snarare en förutsättning för att orka. Och vissa jobb ger lite bättre betalt också.
Maximteatern ser Mikael Persbrandt som platsen där han kan få utlopp för sin längtan till teaterscenen.
– Jag vill göra sådant som Dostojevskijs ”Anteckningar från ett källarhål” och ”Brott och straff”. Små fina pärlor till pjäser som berättar om vad det är att vara människa. Det ser jag som min roll på den här teatern. (TT/NT)