Breven har hopat sig på hallmattan i Lillemor Östlins Stockholmslägenhet sedan tv-serien om hennes liv började visas i SVT. Förra veckan kom ett vykort från fångarna på Hall som hälsade att de tyckte om den. Serien visar hennes väg från småbarnsmamma och växeltelefonist till livet i Stockholms fina salonger och så småningom prostitution, missbruk och fängelse.
- I det väsentliga fick de med allt. Jag har skrivit till Vera (Vitali, som spelar Lillemor Östlin), hon är en strålande skådespelerska. Hon fick fram en varm människa mitt i eländet.
Fattig uppväxt
71-åriga Lillemor Östlin är klädd i en elegant pälskappa, färgglad halsduk, har shoppingkassar i händerna och beställer kaffe och wienerbröd på det stojiga kaféet där vi träffas. Hon ser mer ut som en välbeställd kulturtant än en kvinna som tillbringat runt 25 år i fängelse, om man räknar samman straffen.
Livet knakade tidigt
i fogarna: den fattiga uppväxten med en alkoholiserad far, graviditeten som 16-åring och avhoppet från skolan. Den kriminella banan började under 1960-talet
i uppländska Rö, i närheten av Rimbo. Där bodde hon i en tjänstebostad tillsammans med döttrarna och den alkoholiserade maken som arbetade på ortens cementfabrik. Hon beskriver honom som en "snäll slarver" som söp upp alla pengarna.
"Bordellmamman"
Till slut liftade Lillemor till Stockholm och sålde sin kropp. Fortfarande i dag tycker hon att hon gjorde det hon måste.
- Jag hade inget annat att sälja, säger Lillemor Östlin.
Där lärde hon känna bordellmamman, som dömdes i den stora prostitutionshärvan som rullades upp under slutet av 70-talet, men deltog sällan på hennes fester.
- Jag hade ingen lust att sitta där och se ämabel ut. Då gick det mycket fortare att åka med någon i en bil på gatan, få hundra kronor och sen åka hem igen.
Det var så hon träffade mannen som är en av anledningarna att boken Hinsehäxan väckte så mycket uppmärksamhet när den kom ut.
Så här skriver hon om mötet: Det finns herrar, män, karlar, killar och sluskar. Det här är en herre. Han lyfter på hatten. "God kväll, är du ledig?"
Höll kontakten med Geijer
Mannen som hon valt att namnge i boken är Lennart Geijer, Sveriges justitieminister. Enligt Lillemor köpte han sex av henne
i nära tio år under 60-talet. I boken och tv-serien tecknas ett ömsint porträtt av honom.
- Palme försökte få honom att sluta träffa mig, men han var för fäst vid mig. Och jag var fäst vid honom, jag också.
När hon åkte in i fängelse för narkotikabrott säger hon att deras sexuella relation upphörde, men inte kontakten.
- Jag brukade ringa till honom när jag var upprörd över något. Han lyssnade alltid. Sista gången jag ringde var 1991. "Du vet, jag är en gammal man nu", sa han.
När han dog några år senare skickade hon med en blomma till begravningen, via en häktesvakt.
Lillemor tycker att det börjar bli tjatigt att prata om sig själv i medierna, men gör det ändå eftersom hon vill visa att det ibland inte finns några andra val än de dåliga. Hennes röst är härjad och ansiktet rycker till då och då, ett resultat av det långa amfetaminmissbruket.
Rymt tre gånger
Det började när hon var 18 år. Maken hade fått sparken och familjen hade vräkts, yngsta dottern var bara tre veckor. En av hennes bröders kompisar kom med några tabletter preludin som han föreslog att hon skulle sälja.
Men hon svalde dem själv i stället. De centralstimulerande pillren lanserades som lyckopiller för hemmafruar innan de narkotikaklassades 1965. Lillemor missbrukar fortfarande amfetamin, trots att döttrarna har försökt få henne att sluta.
Hon har åkt in och ut ur fängelser otaliga gånger, rymt från Hinseberg tre gånger och möts numera av kramar på Kronobergshäktet. Majoriteten av domarna är narkotikabrott. Senaste gången hon blev frisläppt var hösten 2010. Hon utesluter inte att det blir fler vändor och säger att hon är beredd att ta risken.
Nära kontakt med barnen
- Jag har lärt mig leva där, och det är kanske på gott och ont. Men jag känner inte att jag förlorat mina dagar. Vad var det jag hörde i dag? Just det, "Om det regnar väntar man inte på att stormen ska dra förbi utan lär sig dansa i regnet".
Lillemor Östlins livsval har fått svåra konsekvenser, framför allt för hennes barn. Döttrarna hamnade på fosterhem och fick veta att deras mamma var död. Trots det har de lyckats bygga upp en nära kontakt i dag.
Hon pratar med döttrarna i telefon flera gånger i veckan och träffar ofta barnbarnen och barnbarnsbarnen. Alla lever skötsamma liv. Ena dottern arbetar med missbruksvård och ett av barnbarnen har planer på att bli polis.
- De vet att jag älskar dem och har accepterat mitt liv.
Kanske hade livet blivit annorlunda om hon fått studera, funderar Lillemor. Jurist hade varit ett alternativ. Hon tycker att många försvarsadvokater är oengagerade och säger att det är när hon valt att sköta sitt eget försvar som det har gått bäst. Samtidigt vill hon inte skylla ifrån sig, hon har gjort sina livsval och står för dem.
Boken kom efter sorgen
Inom kriminalvården har hon blivit känd för väggmålningarna som pryder flera anstalter. Hon började måla på uppmaning av Österåkeranstaltens dåvarande chef, Ann-Britt Grünewald.
- Min lillebror hade just hängt sig och hon skickade ner mig till några Konstfackselever som målade fängelsekorridorerna för att jag skulle få något annat att tänka på. Jag trodde inte jag kunde måla men det blev fint, säger Lillemor och berättar att hon gjort om sovrummet hemma till en ateljé.
Att hon kunde skriva visste hon inte heller. Hinsehäxan kom till som ett sorgearbete efter hennes make Helmers död.
I dag har boken sålts
i 80 000 exemplar, ytterligare två böcker har kommit ut - en dagbok från fängelset och en kriminalhistoria - och fler är på gång.
Vill inte glömmas bort
En ska handla om Lillemors mammas mormor, en skotsk adelsdam som lämnade sin man efter att han gjort hembiträdet med barn.
- Jag och min dotter går på släktforskning för att ta reda på mer om henne. Men det tar lite tid, så det blir kanske en annan, snabbare bok under tiden så jag inte hinner bli bortglömd, säger hon och börjar skruva på sig vid kafébordet.
Kaffet har kallnat och wienerbrödet ligger nästan orört på fatet. Hon vill hem till den högt älskade Tigrid som väntar i lägenheten. Den elvaåriga katten behöver undersökas av en veterinär, men eftersom hon inte vill bli instängd i en bur har Lillemor bokat in ett dyrt hembesök i stället.
- Jag har sparat till det hela året. Det får kosta vad det vill.