- Sedan är direktkontakten med publiken ett slags rus, förklarar Jonatan Rodriguez den känsla han har när han står på teaterscenen.
Ända sedan skådespelardebuten i Tre kronor för 17 år sedan har han varit flitigt anlitad både på scenen och framför kameran. Men förra året bröt han alla invanda mönster och flyttade till Sydamerika och sedan till Spanien.
Finns i släkten
Är det något han verkligen vill akta sig för så är det att stagnera.
- Jag var tvungen att ta reda på vem jag var, säger han.
Att nyblivne 35-åringen Jonatan Rodriguez skulle bli skådespelare var kanske inte förutbestämt, men inte heller särskilt konstigt. Både pappa Juan, pappans sambo Lotta Tejle och halvsystern Oyana Rodriguez Lugn har skådespeleri som yrke.
Fullbokad med jobb
Första kontakten med en större publik kom med rollen som Taggen i långköraren Tre Kronor i TV4. En roll han fick flera år innan han ens kommit in på Teaterhögskolan. Efter skolan knöts han snabbt till de större teaterscenerna och fick också en hel del filmroller.
Fram till förra året var han i princip fullbokad med jobb. Trots det, eller kanske just på grund av det, valde han att hoppa av hela det inkörda spåret och flytta. Först till Sydamerika och sedan till Spanien.
Dragning till Spanien
Jonatan förklarar att han alltid känt en dragning till det spanska - inte minst eftersom hans pappa kommer från Spanien - och att det var ett sätt att lära sig språket ordentligt. Men kanske mest för att, som han säger: "veckla ut den inre spanjoren inom mig".
- Det var som att jag hade en krympling inom mig som jag var tvungen att ta tag i. Nu har jag i alla fall påbörjat den processen.
- Men det är ett komplicerat projekt som är smärtsamt ibland och som gör att jag kan känna mig lite otillräcklig, att jag inte är en tillräckligt bra spanjor.
Men efter ett drygt år är Jonatan inställd på att vara
i Sverige igen. Den senaste tiden har han flängt fram och tillbaka mellan Spanien och Sverige, bland annat för att spela in ungdomsfilmen Ego.
- Ända sedan jag gick ut scenskolan har det rullat på. Nu har jag haft min frihet i ett år och längtar tillbaka till det andra igen - till lite mer kontinuitet, och att få jobba med samma människor under en längre period. Det vore roligt.