Norrköpingsflickan glömde aldrig sin barndomsstad. Under årens lopp återkom hon till den i sina skriverier och hon återkom också till NT, där hon en gång debuterade som kåsör.
Samma år som hon fyllde 89 år medverkade hon med krönikan Minnenas stränder i NT:s sommarbilaga (se nedan).
Hon föddes som Marianne Ivarsdotter Enhörning
i Stockholm den 9 september 1912, dotter till överste Ivar Enhörning och hans maka Susanne, född Sommelius.
Skilda föräldrar
Efter föräldrarnas skilsmässa bodde hon sina två första levnadsår hos morföräldrarna på Garvaregatan i Norrköping. Farmors far var rådman i Norrköping, farfar hörde hemma på Stafsjö bruk.
Efter att modern gift om sig gick flytten till Kneippen. Somrarna tillbringades i Kolmården.
Som skolflicka tog hon oftast spårvagnen till "Pilen" i Norra Promenaden, där Norrköpings norra läroverk för flickor låg.
När hon gjorde sin debut som kåsör var hon maskinskriverska på ett kontor på Södra Strömsgatan, dagens Hamngatan.
Kåseriet som fick rubriken När staden vaknar publicerades i NT 1935, eller möjligen 1936. När hon tillfrågades många år senare var hon själv osäker på årtalet, men mindes desto bättre honoraret på 15 kronor.
"Jag smyger in det"
Inte långt därefter flyttade hon till Stockholm, där hon i sju år var kontorist vid ett kolbolag vid Kungsträdgårdsgatan. Några år senare publicerade hon sig i Svenska Dagbladet för första gången.
Hennes blivande man, Kar de Mumma, skrev sedan länge i Svenska Dagbladet.
"Han sa: "Skriv nåt så smyger jag in det i tidningen." Sagt och gjort, ett kåseri med signaturen Viola kom in i tidningen. Året var 1937.
På den vägen är det. "Nu skriver jag en gång i veckan på min gamla maskin. Färgbandet är så slitet att texten blir som en viskning", förklarade hon i en 90-årsintervju i Svenska Dagbladet 2000. Och så fortsatte det till 2007, då den 95-åriga skribenten tyckte att det fick vara nog.
Det blev inte bara oslagbara 70 kåserande år i Svenska Dagbladet utan också flitig medverkan, med texter om film och tv i bland annat Aftonbladet, Idun, Husmodern, Vecko-Journalen och Månads-Journalen.
Tjugo böcker blev det också, med illustrationer och omslag av sonen Carl, utgivna mellan 1967 och 1988.
Som uppskattad skribent, inte minst av kvinnor, fick Viola inte bara ta emot priser och stipendier utan också stora högar med beundrarbrev.
Personlig iakttagande ton
"Hon hade en personlig iakttagande ton som få. Hon kunde skriva "karl - jag finner inte bättre ord" så att man exakt kunde föreställa sig den man som satt mitt emot henne på tunnelbanan och petade sig i näsan", skriver Dagens Nyheters Marcus Boldemann i en minnesartikel på tisdagen.
Sin blivande man mötte hon första gången på Ulriksdals kapplöpningsbana. Den sju år äldre Erik Zetterström var klädd
i plommonstop och fluga. "Inte min typ", skrev hon i sin dagbok. Hon bedrog sig. De gifte sig 1943 och äktenskapet varade i nästan 50 år.
Samma år som makarna Zetterström gifte sig bosatte de sig i den sjurumsvåning på Floragatan 16 på Östermalm, där Marianne Zetterström bodde kvar till sin död, medan somrarna tillbringades på Utö i Stockholms skärgård.
Kåserande klan
När hon träffade sin blivande make, skriftställaren och revyförfattaren Kar de Mumma, anade hon föga att hon skulle bli en del av vad som närmast kan kallas en kåserande klan. Svärfar var den mycket kände Hasse Z, som bland annat grundade Grönköpings veckoblad.
De två Svenska Dagbladet-kåsörerna fick tre barn, Charlotte, Hans Jörgen och så Carl, som blev kåsör också han, under signaturen Carl Z i Dagens Nyheter. Kar de Mumma avled sommaren 1997, 92 år gammal och Carl Z avled 2005, 55 år gammal.
Marianne Zetterström avled tisdagen den 29 november, 99 år gammal.