Poesin blev jobb för Bob

Historien om poeten som tidigt drömde om att spränga gränserna mellan fin- och fulkultur och bli brett älskad började redan innan han förlöstes.- Jag föddes ombord på båten M/S Travemünde. Pappa var hippie och musiker, mamma kallskänka. Jag blev till av misstag, mamma ansökte om abort men fick avslag från landstinget. På det viset undslapp jag döden, tillfälligt, säger Bob Hansson.Skrattet, högt och smittsamt, drar till sig blickarna i kaféet där vi sitter.Under sena tonåren testade han olika sysslor, allt han trodde sig behöva bli: fotbolls- och handbollspelare, hårdrockare, grafisk designer. Ingetdera fungerade.- Jag kände ett konstant tvivel, en bortamatch-känsla.Genombrottsdikt
Det var under andra gymnasieåret i Helsingborg som han skrev sin första dikt. Tvivlet skingrades. En poet fick liv.- Jag kände att jag var ämnad för det här. Jag blev ledd dit - mina misslyckanden var mina bästa vänner. Utan dem är jag intet, säger han och reciterar genombrottsdikten:De gräver ner ditt eget barn
gräver ner det i gropen
och du märker ingenting
för du sitter där redan själv.Åren som följde diktade han, hankade sig fram, levde på bidrag och vågade inte kalla sig poet. Hans första diktsamling utkom 1998 och förändrade allt.- Det sa pang. En månad senare kunde jag försörja mig som poet, och det har jag gjort sedan dess.Lika länge har han stått upp på scen och läst sina dikter. Varför behöver han publiken?Längtar efter kärlek
Han blundar, sluter sig inåt en bra stund innan han samlar mod och svarar med en slagkraft som får den skånska dialekten att sjunga:- För att jag längtar efter kärlek. Att ge kärlek och därmed själv uppleva den. Fast publiken ger också som tusan, det känns i vibrationerna. Fast jag blir jätterädd varje gång jag möter publiken.Men rädslan att utlämna sig till publiken, eller att hänge sig åt nya utmaningar, är inte enkom av ondo. Den frigör kreativitet och driver in honom på nya spår, nya identiteter. Nyligen har han författat en voluminös roman, Vips så blev det liv - en absurd och andlig roman. Därutöver provar han sina vingar som stå upp-komiker. Och fastän poesin ligger i träda under tiden lever den kvar - som en förälskelse.- Jag behöver inte poesin, men jag är fruktansvärt förälskad i den. Poesi är livet, och kreativiteten. Så känner jag att jag blev den breda poeten jag ville bli. Det är jag tacksam över, åtminstone varannan dag, säger Bob Hansson.

Poesin blev jobb för Bob

Poeten Bob Hansson misslyckades med alla jobb han försökte sig på. Utom att skriva poesi. Till 40-årsdagen hoppas han bli kvitt sin ständiga rädsla.