Numera gör han "nästan inget"

97 år gammal uppsökte Sixten Johansson läkaren för att sy några stygn. Då fanns det inte ens en läkarjournal på honom. I dag fyller han 100 år och fortfarande tar han inga mediciner.

Sixten Johansson tycker om att påta i trädgården i Erikstorp, dit han flyttade med sin familj 1950. I dag delar han huset med sin son Lars-Peder.Foto: linda jonsson

Sixten Johansson tycker om att påta i trädgården i Erikstorp, dit han flyttade med sin familj 1950. I dag delar han huset med sin son Lars-Peder.Foto: linda jonsson

Foto: Fotograf saknas!

Svärtinge2007-04-17 01:08
Han tar inte ens magnecyl, intygar hans dotter Sonja Johansson, som följde med sin far till läkaren den där dagen för tre år sedan när han hade ramlat och spräckt ena ögonbrynet.

Sedan dess har Sixten inte haft någon anledning att uppsöka sjukvården igen.

Han tillbringar dagarna i sitt hem i Erikstorp och njuter av att ta det lugnt, efter ett långt liv som skogsarbetare.

-Jag gör nästan ingenting, säger han och ser nöjd ut där han sitter i utemöbeln.

Solen ligger på mot husets röda trävägg, och trots att det inte är mer än förmiddag går det bra att sitta ute i bara skjortan.

Vi träffas i Sixtens trädgård några dagar före hans 100-årsdag.

Ett svagt brummande hörs inifrån huset, där hans dotter Inga-Lill är i färd med att dammsuga. Inga-Lill är bara på besök. I själva verket är det Sixtens son Lars-Peder som bor i huset tillsammans sin gamle far.

50 år i skogen
Sixten är glad över att kunna bo kvar i Erikstorp, dit han flyttade med sin familj 1950 och där alla hans tre barn är uppvuxna.

Hans yngsta dotter, Sonja, är till och med född här.

I närmare 50 år arbetade Sixten i skogen, de sista 40 som skogsarbetare och skogsförman på Domänverket, nuvarande Svea skog. Mestadels var han på Rist kronopark.

-Det var väldigt mycket skogsfolk här då, norrmän och danskar och finnar, säger Sixten och drar sig också till minnes några poliser som passade på att tjäna lite extra vid sidan om sitt vanliga jobb.

Elva syskon
Sixten föddes i S:t Johannes församling i Norrköping den 17 april 1907. Hans föräldrar var statare och under uppväxten flyttade han runt mellan många platser i Östergötland tillsammans med sina elva syskon.

-Jag är trea, säger Sixten när jag frågar vilken plats han hade i syskonskaran.

Sixten har bara ett syskon kvar i livet, 86-årige Bengt Elmbro som bor på Öland.

Som 9-åring fick Sixten hjälpa familjen att byta bort ransoneringskort mot olika matvaror. Det var under första världskriget, när tillgången på livsmedel var begränsad.

-Vi var ju så många syskon, så vi hade gott om kort. Men bröd behövde vi extra. Morsan bestämde vilka som skulle ha och inte. Mormor fick först. Hon var ju ensam, och de som var ensamma hade det svårt på den tiden, berättar Sixten.

Han provade på flera olika yrken innan han fastnade för skogen. Som skogsarbetare fick han hjälp av internerna på Skenäs - "Skenäsgrabbarna", som han kallar dem.

-Det var hårda bud ibland, men jag klarade av det.

I 16 år gick han linjevakt, under älgjakten.

-Då plockar man in tjuvar, förklarar Sixten.

-En gång såg jag två älgar gå ner sig när isen sprack. De klättrade på varandra, men så småningom försvann de ju ner i djupet. Det var tragiskt att stå och titta på det där.

Ett par gula fjärilar dyker upp från ingenstans och cirklar runt utemöbeln för att landa på en av de lila hyacinterna i rabatten. Det är årets första fjärilar för Sixten.

-Men sädesärlan har ju varit här länge.

Sixten tycker om att påta i trädgården. Dessutom gillar han att titta på fotboll, ishockey och skidor på tv.

Även barnbarnsbarn
100-årsdagen firar han tillsammans med familj, släkt, grannar och vänner. Familjen består förutom de tre barnen av barnbarn och barnbarnsbarn.

Lillebror Bengt kommer också att infinna sig på kalaset. Tidigare brukade de träffas flera gånger om året.

-Men nu börjar han också bli ålderstigen, konstaterar Sixten.

Skadad högeraxel
Själv beskriver Sixten sig som "lite misshandlad" sedan han skadade högeraxeln ute i skogen.

-Men jag har aldrig legat på lasarett, även om de har sytt ihop några skråmor här och var vid något tillfälle.

Sixten har inte önskat sig något speciellt till högtidsdagen.

-Nä, inte ett dugg. Vad skulle det vara i så fall? Jag vet inte. Jag har ju allt vad jag behöver.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om