Livsglädje och arbetsglädje. Åke Johansson har lyckan att känna båda.
- Jag mår bra av att jobba. Jag tycker om att jobba.
Sedan maj 2010 är han en av fyra fastighetsskötare som tillsammans sköter de elva områden som ingår i Fogelvik Estate AB, Valdemarsviks största fastighetsägare.
- Jobbet är så varierande. Den ena dagen är inte den andra lik, det kan vara allt från att köra traktor till att skotta snö.
I dag arbetar Åke 75 procent, men hoppas att kunna gå upp till 100 procent vartefter.
- Jag har haft så många problem med arbetsskador, förklarar han.
Han gick raka vägen ut
i arbetslivet efter grundskolan 1978. Det blev ett år på NC Möbler som följdes av många års hårt arbete på Fredriksnäs Såg.
- Det slet på kroppen.
I tio års tid åt han 30 värktabletter Panacod om dagen, för att hålla den värsta smärtan borta. Nu är han opererad både för diskbråck och ett vänsterknä som vägrade fungera som det skulle.
- Så länge jag håller på och jobbar så känner jag inte av det onda. Det är bättre att hålla i gång.
På sitt sjukkonto kan han också notera tio operationer för tarmvred.
- Min första magoperation gjorde jag när jag var fem år. Blindtarmen var ihopväxt med naveln.
Glömde sig själv
Den förhoppningsvis sista operationen ägde rum 1995.
- Då förklarade doktorn att de lade in som ett våffeljärn i magen på mig, för att tarmarna ska hålla sig på plats och inte slå knut på sig själva.
Men allt det där har Åke lagt bakom sig nu. Han förklarar att sedan Karl Marcus Valentin föddes den 6 november 1997 ändrades allt.
- Då glömde jag mig själv och mina egna krämpor.
Fem år tidigare hade Åke träffat Lotta, som i dag är hans fru. En lång och envis kamp för att få barn följdes av en komplicerad graviditet som slutade
i ett akut kejsarsnitt. Deras förstfödda fick den yttersta ovanliga diagnosen Vacterls association. Man kan förklara det som att alla hans inre organ bara är i små bitar.
- Det händer en gång på miljonen, sade de på sjukhuset.
Den nyfödde fördes snabbt till S:t Görans sjukhus i Stockholm och den första i en närmast ändlös kedja av operationer följde snabbt.
Är det något som Marcus föräldrar fått lära sig är att aldrig ta något för givet utan att man alltid måste orka ställa krav.
- Man måste ligga på som attan.
I dag går på Marcus på träningsskola i Ektorp i Norrköping och hemma finns assistenter dygnet runt, till hans hjälp. Åke minns en annan verklighet, den som de levde i de fyra första åren.
- Då sov Lotta och jag tre timmar om dygnet, Marcus skulle inhaleras en gång i timmen.
Åke vet inte hur många gånger han fått och besvarat frågan "hur har ni orkat med?". Svaret är:
- Så länge Marcus vill, så länge orkar vi.
Hos sin son ser Åke en vilja av stål och en livsglädje som få andra har, en solstråle till grabb som sjunger och är glad.
- Han är alltid så glad, han är gladare än friska barn.
Far och son gör mycket tillsammans, kör traktor, plogar snö, klipper gräs och snickrar, både för att det är roligt och det är viktigt, viktigt att hålla i gång och tänka på det bästa.
- En får inte vara less för det minsta, då skulle inget funka.