Resultaten av den hantverksmässiga tillverkningen är rena rama konstverken.
Bagarbarn som han är så skulle man kunna säga att tillverkningen av fällknivar går från ax till limpa. Eller mer konkret, från ritning till slutlig finputsning med ett slippapper lika lent som sammet, ett så kallat 12 000-papper. Däremellan blir det fräsning, borrning, svarvning och ett och annat tjusigt inlägg i skaftet.
Vann första pris
Det handlar om knivar av högsta klass och Bengt Eriksen har också blivit rejält uppmärksammad för sitt hantverk, när han i somras kammade hem förstapriset i klassen fällkniv, under knivveckan i Ludvika.
– Jag började med knivar för 15 år sedan. Då gjorde jag bara en om året. Nu tillverkar jag betydligt fler, säger Bengt Eriksen, på genuin stockholmska, söderkis som han är.
Hjälpte till i pappas bageri
Det var nämligen i Stockholm som allting började. Det var där han såg dagens ljus efter att föräldrarna hade lämnat Danmark när andra världskriget var över.
Pappan var bagare och Bengt fick hjälpa till. Men allteftersom tiden gick blev han allergisk och tvingades fundera på andra yrken, vilket fick till följd att han utbildade sig till finmekaniker. Han har också arbetat som servicemontör, fyrbyggare och vaktmästare.
Tjuvarna satts stopp
Men frågar man honom om yrkestiteln så blir svaret; urmakare. Efter utbildningen drev han en egen butik i Stockholm, under några år.
– Jag drabbades av många inbrott och till slut fick jag inga försäkringar. Det sista inbrottet fällde mig. Det blev konkurs, säger Eriksen, som därefter blev vaktmästare på en Waldorfskola, där även hans tre söner studerade.
– Eftersom jag hade ett visst handlag för slöjd så fick jag också arbeta som slöjdlärare både inom trä och metall.
Flyttade från Stockholm
Men ibland förändas livet radikalt, så också för Bernt Eriksen, som skiljde sig för några år sedan och inte riktigt visste vart han skulle flytta.
– Höga huspriser i Stockholmsområdet fick mig att titta på hus i andra delar av landet. Det spelar ingen roll var jag bor, bara jag kan ta med mig min verkstadsutrustning. Så jag åkte söderut och hamnade på flera orter.
På väg hem från Överum svängde han, mer eller mindre, spontant in för att titta på ett ledigt objekt.
– Det var perfekt och här bor jag nu, säger 65-åringen och sveper ut med armen för att liksom visa sin lilla, men mycket ändamålsenliga verkstad, som i början av november kommer att härbärgera åtta inbitna knivmakare.
– Då håller jag en helgkurs i knivbladsslipning. Eleverna är medlemmar i Knivmakare Öst i Norrköping, berättar 65-åringen, vars finaste fällknivar betingar ett pris runt 6 000 kronor.