Jenny ger järnet på hemmaplan
Om Jenny Hoberg hade ett eget valspråk skulle det lyda: "Jag måste bara göra något!"
Foto: Fotograf saknas!
Det här är platsen där hennes drömmar ska förverkligas. Det var under Östgötadagarna förra året som hon bestämde sig. Det fick bära eller brista. Hemma på Valla gård på Vikbolandet, dit hennes livs kärlek Jerry Coursell flyttade för sju år sedan och dit hon själv kom för första gången för fem år sedan, skulle hon öppna en hantverksgård.I det som fram till 60-talet varit en lagård och sedan blivit till en verkstad började hon röja och röja och röja. Nu är det en butik som inte bara rymmer det hon själv producerar i form av specialsydda kläder, gärna med historiska förebilder, smycken, tvålar, badsalt och speciella babyboxar utan här visar också andra hantverkare framfötterna med handmålat porslin, knivar, smidesgrejer, handgjorda kort. Och fler får plats.-Alla är välkomna, försäkrar Jenny och menar både kunder och hugade hantverkare.Hon har gått med i Företagarföreningen liksom i Framtid Vikbolandet. Men tillägger att hon givetvis inte är så naiv att hon tror att det går över en natt att få en butik på landet att blomstra."Får stå på sig"
-Det är ganska många som har sagt till mig "du tror väl inte att det kommer att fungera?". Men jag är beredd att satsa några år, nu när jag äntligen fått en fast plats att visa upp det jag håller på med. -Man får stå på sig och ta sig i kragen, tillägger hon resolut.Från början är hon en storstadsflicka, uppvuxen i Malmö. I dag kallar sig denna 28-åring med ett skratt för "Jenny långt ute på vischan". Vägen dit har gått via Norrköping och ett kringflackande liv i en grupp som försörjt sig som akrobater, gycklare och eldslukare. Jo, hon kan konsten att sluka eld.Nu är hon som uppslukad av sin nya skapelse. Så länge hon kan minnas har hon därhemma blivit uppmuntrad, både till att sjunga och att skapa. Hon var sex-sju år när hon började sy kläder, precis som sin syster Jessica . I Finland drev mormor Tuula sin egen brudateljé, där Jenny så småningom blev lärling. -Mormor har lärt mig allt jag kan, konstaterar Jenny.Paradnummer
Hon visar upp det senaste paradnumret i sin produktion. Det är en brudklänning i 1800-talsmodell, där överdelen består av en viktoriansk, kroppsnära korsett och den vida underdelen har tunn taft som täcker kjolen i satin. Nu hänger klänningen där och väntar på att någon blivande brud ska vilja gifta sig i den.Minst fyra timmar om dagen i fem dagar har krävts för att få klänningen precis som hon ville ha den. Att ta betalt i förhållande till arbetstiden, nej, det låter sig inte göras.80 brudklänningar
Serveringstillståndet är klart, nu har hon rätt att erbjuda kaffe och bullar också. Och sen när den här första provsommaren är över hoppas hon få liv i försäljningen över nätet, som kan hålla i gång verksamheten vintertid.Men än så länge är det sommar. Det är ett år sedan hon höggravid satt och sydde medeltida bröllopskläder, inte bara till brud och brudgum utan också till hästen som ingick i ett brudfölje på Visingsö. Vid det här laget har hon nog, tillsammans med syster Jessica sytt sisådär 80 brudklänningar.Och nästa klänning blir hennes egen. Det rustas till bröllop på Valla gård. Här ska inte bara Jennys brudklänning sys utan också brudgummen Jerry liksom tärnorna och brudens mor ska ekiperas. Syster Jessica har lovat att komma och hjälpa till så att all utstyrsel är klar till den stora dagen lördagen den 18 augusti .En tvåbarnsmamma på en gård på landet, en egen företagare som satsar på butik och så en blivande brud, allt i en och samma person. Jo, nog finns det att göra för Jenny alltid. Själv konstaterar hon:-Jag har väl egentligen ingen fritid.
Så jobbar vi med nyheter