Nu har Klaar flyttat klart

Det är ingen idé att fråga Bertil Klaar om var han har sina rötter, för det har han inga. Och inte tycker han att det behövs heller.

Bertil och livskamraten Kerstin stortrivs i Vånga.

Bertil och livskamraten Kerstin stortrivs i Vånga.

Foto: Matz Glimhed

Vånga2009-09-04 00:17
Han har haft fast adress på drygt 40 olika platser
i Sverige, har bott i varenda kuststad mellan Härnösand och Norrköping, och är nu Norrköpingsbo för tredje gången. I huset
i Vånga stortrivs han och i trädgården finns utrymmet som krävs för hans många konstverk.- Men man kan inte vara pryd när man går runt här, säger Bertil när han visar runt bland de tredimensionella skapelserna som han konstruerat av grejer han hittat på Återvinningen i Finspång.Nej, pryd ska man nog inte vara för här är det mycket naket och många erotiska anspelningar. Till exempel är figuren "Trumpetaren" som hänger på en vägg i trädgården ganska välutrustad.- Jag kom över några pepparkvarnar men de var rätt stora får man väl medge.Blommande pensionär
Det konstnärliga intresset har Bertil alltid haft, men det är först som pensionär han låtit skapandet blomma ut för fullt. Innan dess ägnade han sig åt den, enligt honom själv, betydligt mindre konstnärliga sysslan personaladministration. Och det gjorde han på många olika platser i landet, så många att han har svårt att svara på frågan om var han har sina rötter.- Rötter... jag bryr mig inte så mycket om rötter. Jag tycker om förändringar. Det finner jag en stor lust i.Men inte ens Bertil Klaar undgår ju ödet att vara född någonstans och i hans fall var det Edsbyn i Hälsingland. Pappa Arvid var pingstpastor och flyttade ungefär vartannat år till en ny församling med familjen som också bestod av Bertils mamma Olivia och syskonen Sven och Ingrid. Kanske det ständiga flyttandet i barndomen bidrog till Bertils egen längtan efter rörlighet, funderar han själv.Det blev många nya skolor för Bertil som fick läsa USA:s geografi fem gånger på olika skolor men aldrig Asiens. Många nya människor att lära känna blev det också, och inte sällan gjordes bekantskaperna den hårda vägen.- Man blev ju retad som ny. De kallade oss "Jesusbarnen". Jag fick slåss en hel del men lärde mig samtidigt mycket av det. Att hantera bråk, att skaffa vänner och så. Jag tror inte att det behöver vara skadligt för barn med stora förändringar.Uppsägning av 900
Pappans pastorslön var liten så det var aldrig aktuellt för Bertil med fortsatta studier efter folkskolan. Med början som springpojke provade han på en rad olika jobb innan han efter fritidsstudier tog en socionomexamen och blev personaladministratör. År 1968 kom han med dåvarande hustrun Ragna och barnen till Norrköping för att bli personaldirektör på Holmen. Företaget hade 6 000 anställda så Bertil hade ett stort ansvar. 13 olika fackklubbar satt han i förhandlingar med. Den svåraste utmaningen kom 1970.- Vd Karl-Erik Önnesjö sa till mig att nu hade han ett tufft jobb åt mig.Det var Holmenägda YFA i Norrköping som skulle avvecklas. Uppsägningen av de 900 anställda hamnade på Bertils bord. Nedläggningen fick mycket kritik i medierna men Bertil tycker inte att han blev speciellt angripen som person.- Det var ju ett faktum att företaget gick med förlust och så kunde det inte ha fortsatt år efter år, säger han.När Bertil blev pensionär fick han utrymme för sin konstnärliga ådra. Han började teckna och måla och har haft flera separata utställningar och medverkat vid samlingsutställningar. Efter att ha tagit djupt intryck av Robert Rauschenberg på Moderna museet (han med bildäcket runt en get) tog Bertils skapande en ny vändning för några år sedan.En billig penning
- Rauschenberg använde enbart gamla grejer han hittat på olika ställen, och det kände jag att jag också ville göra.Det är därför Bertil regelbundet besöker Återvinningen i Finspång. Där hittar han gamla prylar som ingen längre vill ha, köper dem för en billig penning och gör konst av dem.- Det ligger ju i tiden att ta tillvara det som andra har slängt, konstaterar Kerstin Schildt som är Bertils livskamrat sedan 1997.Kerstin och Bertil stortrivs i huset och trädgården i Vånga.- De flesta äldre flyttar in till städerna, säger Bertil. Det blir för mycket jobb med gräsklippning och så. Men vi säger precis tvärtom. Så härligt att gå ut och klippa gräs. Så härligt att hugga i med saker. Men det förutsätter förstås att man får vara frisk och det har vi fått vara.Någon önskelista inför 80-årsdagen har inte Bertil. Han tycker sig ha allt han kan önska sig. Utom möjligen fler böcker. Det är romankonst som gäller.
Vem: Bertil Klaar.Vad: Fyller 80 år i dag.Firar: I morgon med kalas
i trädgården i Vånga.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om