- Du är inte hundrädd?

Han ställer frågan innan han öppnar dörren till biskopsgården på vid gavel. Valpen Tassa kommer fram för att hälsa och ligger sedan och slumrar framför våra fötter.

Här har Martin Modéus bott med sin hustru Maja sedan i somras efter att ha installerats som biskop
i Linköpings stift i mars förra året.

Större delen av huset är en representativ miljö där han tar emot gäster och har möten, medan en mindre del är mera privat.

Präst vid 23
Det första han ser när han tittar ut är domkyrkan på andra sidan gatan.

- Jag blir glad varje gång jag ser den. Den står för så mycket gott.

Det är ju inte konstigt om han känner sig hemma här, med sin bakgrund. Han växte upp i en kyrkligt engagerad familj i Jönköping och har arbetat i Svenska kyrkan ända sedan han prästvigdes vid bara 23 års ålder.

23 år! Och biskop före 50. Det låter målmedvetet och jag frågar om det har varit viktigt att göra karriär. Han funderar länge.

- Att jag blev präst tidigt berodde nog bara på att jag längtade mycket efter det. Och biskopsämbetet är inget man söker till utan man tillfrågas inför nomineringen. Men jag tycker om att kunna påverka.

Astrologi lockar inte
Uppväxten i Jönköping med alla olika trossamfund har lärt honom att det inte bara finns en enda tro. Andlighet kan ta sig många uttryck.

- Gud har ju inte bara skapat de kristna, konstaterar han och framhåller sin största respekt för människor inom andra religioner.

Astrologi är dock inget för Martin Modéus, visar det sig. Jag har nämligen kollat upp vilket stjärntecken han är född i. Han vet själv vilket det är, men tycks dra sig för att säga det högt. Han går ändå med på att testa om några av Fiskarnas egenskaper stämmer in på honom.

Du är en sökare.

- Det tillhör väl den mänskliga naturen. Men inte är jag mera sökare än någon annan.

Du är en empatisk lyssnare som söker dig till ställen där du är behövd.

- Det hoppas och tror jag. Men det tillhör ju det allmänt mänskliga att vilja vara behövd.

Du har en benägenhet att anpassa dig och vara undfallande.

- Nja, anpassningsbar är jag kanske. Eller flexibel. Jag vill tro att jag har en känsla för det väsentliga. Jag lägger mig inte i detaljer men driver gärna projekt som är viktiga. Fast det har väl inte med anpassning att göra?

Du provar på en massa olika saker i livet för att finna mening.

- Nej, vad skulle det vara? Jag som blev präst vid 23 och bara har fort-satt så, skrattar han och är inte precis mer astro-
logiskt övertygad av det här.

Även om han inte är en sökare så är han nyfiken. Att lära sig nya saker är kul, som hur datorn funkar, hur det är att ha hund och hur man seglar. Härom året köpte han en segelbåt som på sommarhalvåret ligger i S:t Annas skärgård.

- Jag visste att den kupade sidan ska vara nedåt, ungefär. Maja är mycket bättre på segling än jag.

Tung period
De träffades för några år sedan då Martin Modéus var stiftsadjunkt i Stockholm. I höstas gifte de sig. Maja är nu församlingspedagog i domkyrkoförsamlingen.

Han har tre barn sedan tidigare och hon har två.

- Tiden vid skilsmässan var en tung period, säger han och blir allvarlig.

Han tillägger att det finns en gammal bild av att kristna och framför allt präster borde vara någon sorts supermänniskor.

- Det är en bild som skapar hyckleri. Jag tror det är en fördel om sårbarheten får synas också i prästers liv. Vi är alla människor.

Att bli 50 tycker han känns ganska odramatiskt. Någon använde visserligen ordet "gubbvarning"
i samband med den sportiga cabriolet som biskopen fäller ned taket på när vädret tillåter. Men det handlar inte om någon medelålderskris, menar han.

- Nej, det är bara en gammal Peugeot-cab och jag kör inte fort. Att åka sakta och höra fågelsången är underbart. Jag tycker helt enkelt väldigt mycket om att vara ute.

Att en biskop är troende utgår man ju ifrån. Men jag frågar Martin Modéus om han har haft någon personlig upplevelse av att Gud verkligen finns.

- Det finns två olika sorters erfarenhet av Gud. Antingen har man en övernaturlig upplevelse. Eller också ser man Guds närvaro i tillvaron hela tiden, och det är så det är för mig. Ett sätt att läsa världen. Och varför skulle Gud bryta mot de naturlagar han själv har skapat?