Huset de bor i heter Hestadback och ligger på toppen av en kulle i Häradshammars socken på Vikbolandet. Utsikten över hagar och åkermark begränsas lång bort i fjärran av skogskanten. Några hus och ladugårdar ligger utspridda i landskapet och det enda som bryter stillheten är hönsens kacklande när de patrullerar gårdsplanen på jakt efter något ätbart och fåren som bräker i hagen utanför tomten.
– Det har varit vargattacker på Vikbolandet för några år sedan, så när vi utökade betesmarken satte vi upp rovdjurssäkra stängsel, säger Stefan Arrelid, samtidigt som han hälsar på nyfikna får i hagen.
Stefan och Lotta Arrelid flyttade ut till huset på Vikbolandet permanent våren 2013. De hade träffats ett år tidigare på en kurs om folkbildning på Linköpings universitet.
– Vår första dejt var på Munken. När vi satt där på restaurangen och pratade märkte vi hur mycket vi hade gemensamt och det dröjde inte lång tid innan vi flyttade ihop.
Först bodde de i stan men efter att ha byggt ett badrum och satt in värmepump och gjort några renoveringar i huset, som varit Lottas familjs sommarhus sen 1970-talet, gick flyttlasset dit.
– Vi har en idyll ihop här. Vi odlar och har djur och är nästan självförsörjande när det gäller grönsaker. Potatisen räcker fram till april och de tomater vi inte äter färska torkar vi, fryser in eller mjölksyrar. Vi vill inte köpa tomater från Spanien. Men visst händer det att vi köper ett granatäpple eller något för att få någon mer färg i salladen.
Lotta tar hand om den mesta av odlingen medan Stefan sköter djuren. Förutom höns och får har de också kaniner.
– Det är viktigt att ha en bra djurhållning och det känns rätt att äta köttet när vi själva fött upp djuren. Köper vi kött blir det helst närproducerat.
Stefan växte upp med sin mamma, pappa och sin fyra år äldre bror Robert. De bodde i Hageby och som ung tillbringade han mycket tid i Vrinneviskogen.
– Jag fick ett par slalomskidor, kommer ihåg att de var av märket Elan, så det blev mycket slalom i Vrinnevibacken på vintern.
Stefan gick de första åren på Klingsbergsskolan, utom ett år då klassen fick flytta till Kristinaskolan mitt i stan, på grund av att det var så många barn i området då.
– Jag minns rätt mycket av det året. Det var många rivningskåkar på Nygatan och där lekte vi Röda- vita rosen. Det var en ganska tråkig stadsbild i Norrköping på den tiden med många tomma hus.
När Stefan var elva år flyttade familjen till Åby och lekplatserna i stan och Vrinneviskogen byttes mot de större skogarna i Kolmården. Han var med och bildade Kvillinge Fältbiologer och blev föreningens ordförande.
– Mitt politiska intresse väcktes när de planerade att bygga Bravikens pappersbruk på Malmölandet och vi i fältbiologerna kämpade emot för vi tyckte det skulle förstöra höga naturvärden. Så här i efterhand kan jag tycka att det blev ganska bra med bruket ändå. Man använde den bästa teknik som fanns och naturen runt bruket är väldigt fin. Det kan vara så att vi hade en viss påverkan på hur det blev.
Det politiska intresset växte på 1970-talet när det kom larm om gifter inom jord- och skogsbruk och när arter som pilgrimsfalk och havsörn stod på randen till utrotning. Stefan var med och protesterade mot onödiga förpackningar och den då nya aluminiumburken. Han demonstrerade också mot kärnkraft och engagerade sig i fredsfrågan.
– Vi var tidiga med det folk idag tycker är helt naturligt. Vi handlade alternativodlat, komposterade och källsorterade redan i slutet av 1970-talet.
När Miljöpartiet bildade lokalförening i Norrköping 1982, gick Stefan med och när partiet kom in riksdagen och i Norrköpings kommun 1988 blev han ledamot i kommunfullmäktige. Sedan dess och fram till 2014 har Stefan haft olika politiska förtroendeuppdrag i Norrköping, med undantag för några år i början på 1990-talet då han bodde på landet utanför Motala.
Intresset för miljö och natur har också avspeglats i Stefans arbetsliv. Med nytaget busskörkort drog Stefan 1994 igång projektet Ekoturen - ett mobilt klassrum utrustat med håvar, luppar, kikare och mätinstrument som i veckorna tog skolbarn och förskolebarn ut i naturen. På helgerna kunde allmänheten få följa med.
– Syftet var att skapa intresse för miljö och natur. Jag lärde ut om näringskedjor och kretslopp. Grunden var att det skulle vara en positiv upplevelse. Man mår bra av att vara ute i naturen och röra på sig.
Bussen rullar fortfarande även om Stefan slutade då han 2006 blev heltidspolitiker under fyra år. Idag jobbar han med miljö- och naturfrågor på Studiefrämjandet och är engagerad som ordförande i Naturskyddsföreningen och Cityfiske.
På nyårsafton blir det dubbelt firande för Stefan eftersom han även firar sin födelsedag då.
– Nu när jag fyller sextio ska jag gå ner i arbetstid. Jag vill varva ner lite. Hinna med gården, barn och barnbarn och njuta av livet.
Stefan berättar att han nu lever som han tänkte och hoppades att det skulle bli när han var ung. Nära naturen och med så lite miljöpåverkan som möjligt. Till sommaren planerar Stefan och Lotta att sätta upp en solcellsanläggning på ett av uthusen.