Jag följer med stort intresse debatten om byggnader på odlingsmark. Stora områden i Klinga och på Malmölandet är väl det stora just nu.
I Klinga har man kommit längre, medan Malmölandet är extra hett just nu. Det är 60 hektar, varav 40 hektar är åkermark som nu ska användas till ett logistikområde i Klinga, och ännu mer ute på Malmölandet.
40 hektar är detsamma som 400 000 kvadratmeter. Det är detta som gör mig förbryllad?
Tillsammans med markägare i Vånga, har vi hittat en plats som vi vill stycka av och bygga hus på. Just Vånga har ju av politiker utsetts som ett utvecklingsområde. Ett hörn av en åker tyckte vi skulle bli bra. Där finns dessutom en liten ”åkerholme” som gör platsen ännu mer attraktiv för oss. Det var också positivt för markägaren, då det var trångt och svåråtkomligt bakom den ”holmen”.
Vi trodde att detta skulle mottas med stora famnen. Alltså att någon vill bygga nytt i Vånga, att en mer eller mindre brukbar mark skulle tas i anspråk, att få en blomstrande yta för befintliga och nya djur. Vi tänkte oss inte några 40 hektar, utan runt 0,15 hektar. Men vi fick avslag.
Anledning: Det finns en paragraf i Miljöbalken som inte tillåter att man bygger i närheten av en ”holme”. I beslutet kan man bland annat läsa: ”Den aktuella åkerholmen utgör en gles träd- och buskbeklädd hällmark som helt omgärdas av jordbruksmark”.
Vi som hade tänkta att utveckla holmen till något fint. Allt känns bara tråkigt och orättvist.
Jag har inte kollat upp, men jag hoppas verkligen att det inte finns några holmar på de 400 000 kvadratmetrarna på Klinga.
Tom