Eftersom det inte gick över efter 2-3 timmar kontaktade jag 1177 och 112, som skickar mig med ambulans till Akuten. Efter 11 timmar där, varav cirka 10h i korridoren, undersöks jag av en doktor, som senare kommer och säger att jag får åka hem. Klockan är nu 23:00 på söndagskvällen. ”Och hur kommer jag hem?” frågar jag doktorn. ”Det får bli buss eller taxi,” blev svaret. Jag frågar om hon skojar för jag tror inte det går att komma med buss till Valdemarsvik så här dags och jag säger att taxi kostar minst 800 kronor. (1100:- enligt taxikillen senare) ”De har blivit så hårda nu. Jag skickar någon som hjälper dig,” säger doktorn. Jag har talat om för henne att jag inte ätit på hela dagen och ligger i pyjamas och tofflor. ”Jag skickar någon som hjälper dig” säger hon och går. Så kommer en stackars undersköterska med samma budskap. Jag sa samma till henne och att jag vägrar. Hon går iväg. Under tiden ringer jag min dotter, som förstås blir upprörd. Sköterskan kommer tillbaka med en blå blankett, så jag kan åka hem i taxi för 80:-. Dottern har ringt. Hon krävde att doktorn skulle skriva sitt namn och telefonnummer men doktorn har sagt att hon ska ringa upp i stället. Hon har inte ringt än och hennes namn stod inte på blanketten på raden för vårdgivare. Där stod Akuten. Jag frågade sköterskan om hon tyckte detta var anständigt. Vad tycker du?
Är detta anständigt?
Söndagen 20 september vaknade jag yr och illamående.
Sjukvård. ”Det får bli buss eller taxi” svarade doktorn på insändarskribenten fråga om hur hon skulle ta sig hem.
Foto: Johan Heikensten
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.