Företagarna känner bäst till skattenivån, menar han, eftersom det är de som betalar in skatterna - så är det säkert, och att många (små)företagare tyngs av skatterna bör nog inte heller förnekas. Men frågan är också vad medborgarmajoriteten vill ha och behöver och vad den vinner/förlorar på ändrade skatter. Politiskt sett är det ett finarbete att beskatta på rätt (och ”lagom”) sätt. Skatter som minskar eller omöjliggör
produktion är skadligt för samhället, det borde även de vänstraste av politiker förstå. Men samtidigt som företagare fortlöpande har klagat över högskatteeländet, har produktionen ökat och samhället blivit allt bättre. Och nog kan man väl hävda att det är de som har störst inkomster/förmögenheter som levererar de gällaste klagotonerna?
Kritikerna tycks heller aldrig tagit till sig det faktum att det är världens högskattesamhällen som lyckats bäst – människorna är mest friska, har längst levnadsålder, bor bäst, har minst folk i fängelse med många flera positiva variabler. Det beror på att jämlikheten är störst i högskatteländer, stora klyftor i samhället är ett gissel. För alla.
Man kan nära nog påstå, att det är få pengar som gör så stor nytta för flertalet som skatterna. ”Den enskilde” kan varken bygga sjukhus, anlägga vägar eller hålla ett försvar. Att ständigt kräva skattesänkning kan vara att äventyra de goda värden vi hittills har uppnått i vårt land.