I ett uttalande om budgeten för 2018 i NT 3/10 försöker den styrande kvartetten i Norrköping måla upp en bild av kommunens ekonomi som ansträngd, men under kontroll. Hur mycket sanning det ligger i det uttalandet återstår det att se efter valet, som jag hoppas leder till ett maktskifte i Norrköping.
En budget med satsningar och löften på skolan, bostäder, vården, kriminalitet, tryggheten och integrationen. Med andra ord en valårsbudget med mycket prat och löften.
När det gäller de höga byggkostnaderna och hyrorna har äntligen Kikki Liljeblad (S) tagit sitt förnuft tillfånga och insett problemet och tänker bjuda in byggherrarna om det. Det skall hon ha kredd för, men det lät annorlunda för fyra månader sedan när jag, vid ett möte med vederbörande, uttryckte min oro för de orimliga bygg- och hyreskostnaderna.
Skolan är ju också ett kärt ämne. Där låter det som, att mer pengar och högre löner löser problemen istället för att kräva lag och ordning i klassrummen och en upprättelse för lärarnas status. Lärarna skall ha rätt till att i lugn och ro undervisa och inte behöva vara socialarbetare i klassrummen. De skall också ha rätt att kräva mer av föräldrarna när det gäller elevernas rätt att i hemmet kunna ha möjlighet att studera och lära in sina uppgifter. Där har vi dock ett kulturproblem där en del föräldrar inte har tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna hjälpa barnen. Mer information till föräldrarna krävs.
När det gäller arbetslösheten nämns inte ett ord om, att av cirka 8 000 i kommunen som är arbetslösa är ungefär hälften svenska medborgare födda i Sverige varav många är långtidsarbetslösa med låg utbildning och kostar mycket pengar. Varför inte utbilda dem i bristyrken där det inte krävs högre teoretisk utbildning? Alla jobb är lika mycket värda.
Äldrevården med växande äldre befolkning. Där behövs inte bara pengar utan en kontinuitet med personlig läkare och samma personal som kommer hem till de äldre. Det ger trygghet.