Beklagligt nog följer i spåren för en sådan skrämmande händelse spekulationer och uttalanden av skilda slag vilka starkt tenderar att kunna kallas rasism. Undertecknad anser fortfarande att vi, och inte bara Sverige, har en skyldighet att öppna våra gränser för människor på flykt från krig och förföljelse av olika karaktär. Men vi måste också förstå att dessa människor ofta är traumatiserade av händelser som vi inte kan föreställa oss. De behöver adekvat hjälp av sina medmänniskor att få en värdig fortsättning på sina liv.
Invandringspolitiken i stort behöver dock granskas. Det måste göras noggrannare, men framförallt snabbare kontroller av en persons bakgrund och skäl för att få komma hit och stanna här. Myndigheterna ska inte efter flera år kunna fatta beslut om utvisning av en person och/eller hens familj när de redan rotat sig i det nya landet. Brottslighet i det nya landet ska däremot vara skäl för utvisning, men med vissa undantag. Med undantag är jag tillbaka till det inledningsvis berörda mordet. Som jag uppfattat det har dådet begåtts av en svårt sjuk människa som behöver hjälp. Nog är vi, trots allt, beredda att ge den?