När jag för drygt 40 år sedan, på grund av mitt arbete, flyttade till Norrköping från en annan del av landet och fick bostad i de södra delarna av staden upplevde jag det som oerhört gott att såsom nyinflyttad vid mina kvällspromenader kunna besöka den då inte så lastgamla biblioteksfilialen i Hagebyskolan. Då som nu tog promenaden cirka 25 minuter från Navestad centrum och för att komma till huvudbiblioteket krävs ytterligare en promenad på cirka 20 minuter. Detta är dock inte huvudfrågan. Jag är övertygad om att den som har viljan och är någorlunda rörlig kan förflytta sig från sin bostad både till Tegelängsgatan och andra delar av staden, när så är nödvändigt.
Jag är helt enig med Sofia Jarl att folkbibliotekens grundläggande syften måste vara det viktigaste i deras arbete och att bibliotekarierna ska syssla med det de är utbildade för. Men detta måste i så fall gälla såväl i huvudbiblioteket som i samtliga filialer. Man vinner ju inget på att till exempel flytta de eventuella problem som finns med blankettifyllning etc. från Mirum till Söder tull. Själva idén med folkbiblioteken är ju helt fantastisk; att utan extra kostnad för användaren kunna erbjuda ett allmänt vardagsrum med tillgång till böcker, tidskrifter, dagstidningar med mera, i en avkopplande miljö.
Av någon anledning verkar den rådande uppfattningen vara att så gott som samtliga besökare i Hagebybiblioteket är bosatta i Mirums omedelbara närhet (10 minuters promenadavstånd till Söder tull!), räknas som ”nyanlända” och är i behov av allehanda service i integrationssyfte. Verkligheten är den att vi faktiskt också är väldigt många icke nyanlända som bebor de omgivande stadsdelarna Hageby, Navestad och Smedby och som inte minst i samband med besök i övriga delar av Mirum-gallerian tar en sväng in i biblioteket för att låna en bok eller sitta en stund och läsa en tidning. I det avseendet har ju biblioteket fått ett ordentligt lyft från att ha levt ett jämförelsevis anonymt liv på andra sidan Hagebygatan. Ett köpcentrum som Mirum – dessutom det enda i den delen av stan – behöver, för att bli en levande och naturlig samlingspunkt, innehålla ett mångsidigt utbud av butiker och restauranger men också andra träffpunkter. Där har det ju visat sig att biblioteket fyller en stor uppgift. Jag instämmer för övrigt i allt vad Marianne Wiegert säger i sin insändare den 17 oktober.