Anledningen är att den ”tillfälliga” paviljong där avdelningen funnits ska bort och hänvisar till prognoser med bristande barnunderlag i området de kommande åren.
I själva verket är situationen tvärtom, det vill säga, det är många barn i just området Pryssgården (16 barn står i kö till Lövkojan), men det är vikande barnunderlag i Eneby (3 barn står i kö till Ringblomman). I stället för det naturliga, att då stänga en avdelning i Eneby, vill alltså kommunen stänga avdelningen i Pryssgården för att jämna ut barntrycket över området. Kommunen har alltså en förskola med få barn på en plats, men kommuninvånarna som har barn bor inte där och vill inte heller att deras barn ska gå dit, annars hade de sökt den förskolan. Alltså ska barnen tvingas dit i stället för att kommunen ska erbjuda fullvärdig service i rätt område.
Detta tankesätt kan bara återfinnas hos en kommun där man ser invånarna som en belastning och ett nödvändigt ont. I stället för att anpassa servicen till invånarna, där de bor, ska invånarna anpassa sig efter kommunens behov. Inget företag skulle komma på tanken att driva en liknande affärsmodell. Kommunen lyssnar inte på invånarnas behov utan anser att vi är till för dem genom att förse kommunen med nya pengar varje månad i form av skatt som betalas in, och går inte ekonomin ihop drar man in på service till medborgarna utan att titta på konsekvenserna bortom den egna budgeten.
I sann kommunal anda har ingen information kommit om planerna avseende stängningen av en avdelning före informationsmejlet skickades ut. Däri hänvisas till redan fattade beslut och mellan raderna kan utläsas att det inte går att överklaga. Hela idén med förskoleval tappas i och med beslutet.
Kommunen behöver ändra tankesätt, från nuvarande där invånarna ska anpassas efter kommunens service, till ett modernt där kommunen lyssnar på invånarna och tillhandahåller de tjänster som efterfrågas.
Med tanke på det skattetryck vi har i staden undrar man som Norrköpingsbo vad man faktiskt får för service i kommunen och vad pengarna går till (bortsett från digitaliseringsprojekt ingen vill känna ansvar för och som invånarna inte behöver). Skattepengarna går inte till att leverera efterfrågad service till kommuninvånarna i alla fall, något som borde vara en kommuns främsta uppgift.
Besviken Norrköpingsbo