Mattias Geving (S) som under förra mandatperioden motsatte sig byggnation i Brunnsparken men som nu ändrat åsikt och istället argumenterar för, svarade i NT 30/10 på Naturskyddsföreningens kritik.
Mattias lyfter de fördelar han ser med det nu planerade bygget, som att det ingår planer på att rusta upp parken. Det Mattias gör då är att använda sig av en retorisk konstruktion som inte är helt ovanlig i politikersammanhang, nämligen att slänga med något som av många upplevs som attraktivt för att mildra ett i övrigt dåligt förslag.
Att det nu planeras för en upprustning av parken är inte avhängigt byggnation utan skulle naturligtvis mycket väl kunna göras ändå. Mattias hävdar också att det nu planerade bygget inte nämnvärt inskränker på parkmiljön och inte heller kommer medföra att stora delar av parken upplevs privat. Det är ytterst tveksamt om det stämmer. De byggplaner som nu finns innehåller till skillnad från de tidigare en dispens från strandskyddsreglerna, vilket betyder att den privata sfären runt bebyggelsen utökas. Det finns alltså all anledning att även fortsatt befara en ”privatisering” av en idag offentlig och allmän plats som många har glädje av.
Avslutningsvis argumenterar Mattias för det samhällsnyttiga i att bygga högt och säger att det innebär ”maximerade möjligheter för medborgare att bo där”. Det här resonemanget är även det tveksamt. De bostäder som planeras i Brunnsparken är i huvudsak dyra bostadsrätter, vilket innebär att de inte kommer vara ett verkligt alternativ för den bredare allmänheten. De grupper som vi vet efterfrågar bostäder idag såsom ungdomar, studenter, nyanlända med flera kommer troligtvis inte kunna dra nytta av det här bostadsbeståndet.
Från Vänsterpartiet instämmer vi i sak med Mattias när han pratar samhällsnytta, det är ett omistligt perspektiv, dock med den viktiga skillnaden att vi är långt ifrån lika övertygade om att det planerade bygget i Brunnsparken är samhällsnyttigt.