Videon är inte längre tillgänglig
Häromveckan fick vi ta del av en delvis förskönad bild av Campus Norrköping och dess utveckling sedan starten för 20 år sedan.
Vi läsare fick i NT inte en korrekt version av varför en universitetsfilial behövdes i Norrköping, däremot fick vi en mer politiskt korrekt version!
I framförallt artikeln (18/3), där dåvarande rektorn Anders Flodström hänvisar till att den dåvarande regeringen ansåg att fler människor behövde universitetsutbildning. Vad man däremot inte talar om är att vid den tiden hade Sverige drabbats av 90-talskrisen där dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis under hösten 1994 hade tvingats höja räntan till 500 % för att förhindra ett fritt fall för valutan
Efter att kronan sänktes så drabbades Sverige och många andra länder av stor arbetslöshet och där framförallt ungdomar fick stora svårigheter till arbete. En av de åtgärder för att bekämpa arbetslösheten var således att kraftigt öka anslagen till universiteten vilket också kunde sägas vara ett sätt att ”gömma” de arbetslösa för att på så sätt undvika höga arbetslöshetssiffror.
När Campus Norrköping startade 1997 hade Norrköping hög arbetslöshet och idag 2017 har Norrköping Sveriges högsta arbetslöshet och det största utanförskapet av jämförbara (de tio största) kommunerna, och där endast Malmö har liknande siffror! Ur ett arbetsmarknadsperspektiv har således Campus Norrköping inte haft någon som helst inverkan, och de typer av jobb som idag präglar Norrköping såsom handel och lager skulle utan tvekan ha funnits utan en universitetsfilial.
Dock har Norrköpings kulturliv fått ett ordentligt lyft men det egentliga syftet – att minska arbetslösheten – lyser med sin frånvaro.