Svar till Olov Olssons insändare i NT 26/1 2016, där han bemöter Melker Garayes insändare om tiggeriet.
Olov Olssons insändare är mitt i prick om vad det hela handlar om. Nämligen att Bulgarien och Rumänien inte tar sitt fulla ansvar för sitt folk, utan låter sina medborgare, i huvudsak romer, tigga i Sverige, trots att deras regeringar har informerats om den misär som det innebär att lämna sina familjer och i vissa fall utsättas för kriminella ligor.
Jag kan inte heller tänka mig att EU-medborgares rätt att vistas under tre månader i ett annat EU-land var tänkt som en möjlighet, att utnyttja och belasta ett annat EU-lands sociala system genom tiggeri och utan bostad eller inkomst genom arbete.
Detta har möjliggjorts genom att ett svagt EU-parlament ignorerat och sopat problemen och misären under mattan liksom Sveriges regering, riksdag och kommuner. Ett typiskt svenskt beteende.
Det hjälper inte att samtala med ambassadörerna för de båda länderna, för det har hittills inte medfört någon förändring.
Vad vi behöver är politiker med kurage, att se till att få stopp på tiggeriet genom att vid gränsen kräva att för att komma in i landet krävs att man kan försörja sig under den tid vistelsen varar och att man har möjlighet till bostad. Det är inte ett humant och värdigt sätt av Sverige att släppa in EU-medborgare till en misär med tiggeri och frånvaro av sina familjer.
Vill vi verkligen hjälpa dessa fattiga medmänniskor ur misären, så bör vi se till, att de kan leva med sina familjer i sitt hemland. Jag ger varje månad bidrag till Läkare utan gränser, för då vet jag att pengarna gör nytta, men jag ger inte till tiggare och kriminella ligor. Hjälp till självhjälp i hemlandet är den bästa lösningen.