Framför dessa står dock oron för rasismen, hatet och oron som vi svenskar anser ger oss rätten att döma människor till ett liv i rädsla och våld. Man kan uttala sig mycket om detta ämne, vilket väldigt många gjort. Många pratar om SD och hur bra de är, "äntligen ett parti som vågar ta tag i invandringen". Jag håller med om att integrationen inte fungerat som den ska, men ger det oss rätten att stänga ute människor i nöd?
Många säger att SD inte längre är det parti som det var. Jag ser dock tydliga paralleller mellan SD och nazisterna. Prova byta ut "muslim" och "islam" mot "judar" och "judendom", resultatet är skrämmande. För inte var det när Hitler och hans följe slogs och vandaliserade de vann val, det var när de borstat bort sådana dumheter och tagit på sig fina kostymer. Vår största grupp invandrare är fortfarande finskar, cirka 400 000 kom hit under och efter kriget. Vi har finska nyheter på tv, sisu radio på P4, äldreboenden där man ska kunna tala finska.
En del av Sverige förändrades, men nästan allt förblev som det var. Precis som nu. De som flydde Pinochet i Chile jobbar nu som lärare, läkare, industriarbetare - precis som "vi". Samma sak gäller bosnier och serber som flydde Balkankriget och alla andra folkgrupper som flytt för sina och sina familjers liv.
Det kommer vara lika för syrier och somalier och de andra som söker tillflykt hos oss. Bara vi ger dem en chans. Så nu är det dags att släppa rädslan och oron. Det är dags att sluta tänka "vi" och "de". Det är dags att säga hej och välkommen, att bygga i stället för att bränna broar.