Svar
"Rovdjuren behöver egentligen inte jagas alls" NT 4/2
"Vargstammen klarar inte en minskning" NT 25/5
Det är oroande att inte fler skriver insändare med synpunkter som motsäger det Björn Ljunggren säger om att det finns ett rovdjur av vargens kaliber i vårt närområde. Om det beror på att de som har en annan åsikt än Rovdjursföreningen blir hotade och inte kan gå ut med sina synpunkter öppet så är det ett demokratiskt misslyckande i rovdjursdebatten.
Vargen är ett fantastiskt djur som är vida mytomspunnen genom historien. Det är vackra ståtliga djur som drivs av sin flockmentalitet. Det är inte vargens fel att det händer tråkigheter, vargen gör det den är genetiskt programmerad att göra, vargen gör det vargar gör utan tanke på vilka konsekvenser det kan få för andra djur och människor.
I insändaren beskriver Björn Ljunggren att vargen inte är till för något specifikt, den ska bara finnas som en del av det svenska vilda djurlivet. Men Björn Ljunggren beskriver i samma stycke att vargen är ”ur ett nyttoperspektiv oerhört värdefull”. Det han beskriver är att vargen tar vildsvin och dovhjort som medför stora skador för miljardbelopp på grödor, skogen och trädgårdar. Vilket självklart är mycket tråkigt och kostsamt. Det han inte beskriver är vad som händer när varg finns i skogen och naturen och tar djur som inte behöver saneras bort av vargen.
Att det kan finnas tillfällen när mänskliga intressen i alltför hög grad kolliderar med vargen, skriver du, det som då händer är att hundar dödas av vargen i en kvalfylld och ångestladdad situation för hunden. Det gäller säkert även de får som drabbas av vargens dödande. Även renar finns med i denna tråkiga lista av dödade djur. Det som beskrivs av Björn Ljunggren som vargens bidrag till samhällets vinster på miljardbelopp så har han kanske inte räknat med dessa kostnader? Och tillägg bör göras för skadade och dödade djurs lidande och människors sorg över att förlora sin inkomst från djurnäring.
Den attitydundersökning som det hänvisas till i artikeln behöver kanske noggrant analyseras då människors kunskap om vargens konsekvenser eventuellt inte är allmänt känd bland befolkningen och som man frågar får man svar. Det finns forskning som visar att om människor bor i landskap nära vargen är det inte alls lika positivt att ha mycket varg i markerna. Att de flesta människor vill ha varg är kanske en undersökning där man frågat folk i storstäderna som troligen inte kommer i kontakt med vargen.
Det kan kanske räcka med 170 vargar eftersom de inte har några naturliga fiender i Sverige och om inavel är ett för stort problem kanske vi inte ska ha några vargar alls? Är själv nybliven jägare och jakthundsägare och bävar för den dag en varg bestämmer sig för att plåga livet ur min hund (som är en familjemedlem) och som definitivt inte skadar andra djur. Hunden springer omkring i skogen och skäller och attackerar inga andra djur. Läste en notis i Jaktjournalen som beskriver att en mamma var ute i skogen med sina barn och sin jakthund som blev svårt sargad av en varg och dog.
Det finns förstås oändligt mycket mer att diskutera kring vargens vara eller icke vara och i vilken omfattning. Önskar verkligen att debatten blir nyanserad utifrån att den världen som Björn Ljunggren beskriver har, medfört att rovdjur reglerat sig själva i miljontals år, inte ser ut så idag. Civilisationen och människors utbredning är ett hinder för det. Läser allt oftare att vargar ses i nära anslutning till bebyggelse.