Den nya majoriteten, S, M och MP har arbetat fram en ny organisation för nämnder och förvaltning. Som betraktare ser jag flera goda skäl till att se över kommunens arbetsformer. Det har varit en del oklara gränser mellan politikernas och tjänstemännens roller.
Flera chefstjänstemäns avhopp förra året markerar att politisk detaljstyrning gjort det dagliga arbetet tungrott. Ärenden som bygglov och utvecklingsfrågor har inte sällan dragits i långbänk. Interna remissrundor har dragit ut i månader. Bygglov har fastnat i byråkratin i åratal. Företagare har omvittnat upplevt problem, både vad gäller bemötande, information och rådgivning. Politiker och tjänstemän har fokuserat mer på kommunens myndighetsfunktioner än på rådgivning och smidiga samarbetsformer. Därför är det mycket välkommet att den nya kommunledningen så snabbt tagit itu med en anpassning till modernare, effektivare och mindre kostnadskrävande arbetsformer.
Men de tre allianspartierna är inte inne på samma spår. Deras politiker i Barn- och utbildningsnämnden reagerar starkt mot förändringarna. För en utomstående kan det upplevas som att de inte vill se sin roll som ensamma målformulerare ens ifrågasatt. Det är svårt att tolka deras attityd som annat än bakåtsträvande. Vad Söderköping behöver är frigjord utvecklingskraft där politiker och förvaltning möter näringslivet och allmänheten under vänliga och samarbetsinriktade former. Är det verkligen oppositionens vilja att sätta käppar i hjulen för den välbehövliga processen?