Gränden Öppenvård är en tillflykt för personer som kommit över tröskeln och beslutat att de vill hålla sig borta från droger. Man är där inskriven och kan delta i olika aktiviteter och verksamheter – om man är drogfri. Dessa människor har tagit ett stort steg och de flesta vågar inte vara i miljöer där det finns aktiva missbrukare. Kommunen har sedan många år sagt i sin budget att man ska satsa på tidiga insatser, undvika dyra placeringar och ha behandling på hemmaplan. En enda verksamhet bedriver kommunen idag med den inriktningen och det är Gränden. Nu stänger man den och hänvisar till IOGT/NTO som bedriver Kamratstödet och till Verdandi. Det är frivilliga organisationer som gör ett bra jobb, men som inte har utbildad personal och inte är skattefinansierade.
Det socialnämnden gör är att kasta ut en grupp människor, vars vardag till stor del bygger på den trygghet som besöket på Gränden och dess verksamhet är. Ett beslut som förre socialchefen i Norrköping, Kalle Gudmundsson, i en av dagens tidningar säger är kortsiktigt i en trängd budgetsituation. Han är ordförande i en förening för Sveriges socialchefer, som i dagarna haft konferens i Norrköping, och vet säkert vad det handlar om.
Roger Källs säger att nämnden var enig och att beslutet står fast. Han säger också att en ny annorlunda verksamhet med annan personal, i samma lokaler, kommer att fungera bättre för målgruppen. Han har dock valt att inte utveckla detta på en direkt fråga och inte heller kostnaderna för detta. Jag är starkt kritisk till socialnämndens beslut och efterlyser vilka kriterier som ligger bakom. Man har hänvisat till en brukarenkät som egentligen enbart är positiv till verksamheten. Ordföranden säger att man litar på tjänstemännens bedömning och deras svar på frågorna och att man därför inte gräver i dokument.
För att minska nämndens underskott väljer politikerna nu att låta en skör grupp människor förlita sig på gemenskapen hos frivilligorganisationer. Otroligt cyniskt. Företrädare för Svenska kyrkan har också agerat och protesterat både med insändare och brev till kommunledningen. Tiden är knapp för ett klokt beslut att häva nämndens beslut – men man kan ju hoppas. Beslutet kommer för snabbt utan att en förankring hos de som förväntas ta över har gjorts. Senarelägg åtminstone genomförandet så att det är genomförbart på ett humant sätt.
Jag har varit verksam i socialnämnden i 13 år, från 1989 till 2002 bland annat som ordförande och andre vice ordförande, så jag anser att jag vet vad det handlar om.