En dikt i en svår stund

Efter att ha lyssnat på radion och hört om det oerhörda som hänt i Paris tänkte jag att denna dikt – som jag skrev för tjugo år sen då vi miste en nära släkting i en drukningsolycka – passar även denna gång. Kanske en tröst och en uppmaning att man alltid kan hjälpa och göra något:

Foto: Markus Schreiber/AP

Insändare2015-11-26 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Snart julen kommer och vi gemenskap känner,

att få fira den bland släkt och vänner.

Men så går någon bort och vi hjälper och stödjer

på alla de sätt de sörjande behöver.

Men med tiden man tror, nu är nog allt ganska bra.

Men sorgen den finns ändå, natt liksom dag.

För trots tiden som gått är ingenting glömt,

ty det är tyvärr ingenting som vi drömt.

Men du kan slå en signal eller gå på visit,

kanske kan du dem hjälpa på vägen en bit.

Ty även på oss kallar någon en dag,

för det står så skrivet i livets lag.

Då hjälper ej böna, bli öm och blid.

För vi kan ej svara: Jag har ej tid.”

Läs mer om