Efter Turkiets senaste attacker på kurdiska befrielseorganisationer är det tydligt: det betyder att alla medlemmar måste ställa upp på de andra ländernas politik, oavsett hur vansinnig den är. Istället för att främja en demokratisk utveckling, så skulle ett medlemskap försvara förtrycket av minoriteter. Alternativet är att folkrörelser runt om i världen skaffar en egen utrikespolitik, oberoende av politikerpamparnas krigshetsande. Ett bra exempel på det är Rojavakommittéerna.
Ett medlemskap i NATO är fel väg
NATO. Den svenska NATO-debatten handlar mycket om vad medlemskap skulle kunna innebära i framtiden. Relativt lite handlar om vad ett NATO-medlemskap betyder idag.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.