Varför har det blivit så i dagens välfärdssamhälle? Tinnitus tror jag många får i de lokaler som inte är anpassade och i många fall förstärker ljud i stället för att dämpa.
Du behöver inte vara där länge för att förstå.
Att kroppen får stryk är också en självklarhet med dagens förutsättningar. På de förskolor min hustru har arbetat har det successivt blivit fler barn, med mindre antal personal och nu är gränsen passerad. Samtidigt blir de pedagogiska kraven hela tiden högre.
Då hustrun älskar att arbeta med ”sina” barn och vill utveckla barnen så de får en bra chans i livet och är övertygad om att grunden för en bra skolgång och humana värderingar börjar i förskolan.
Detta gör att hon varje dag kommer hem från jobbet med värkande rygg, ont i huvudet och ringande i öronen, stressad för att hon inte hunnit med planen.
Ytterligare stressmoment är de stackars flyktingbarn som ska komma in i förskolan. Vi alla förstår att de behöver extra resurser då barnen blir väldigt vilsna utan sina föräldrar.
Till detta avsätts det extra pengar, men det ser inte förskollärarna mycket av.
Det behövs mer personal, inget som finns att få tag i.
Nu får hon se hur Fridolin sitter i rutan med ett fånigt leende, tala om att han är stolt för att våra ledare för skolan ”kavlar upp ärmarna” för att klara dagens flyktingström.
Även om rektorerna kavlar av sig i bar överkropp och inte snabbt hittar en armé av engagerande förskollärare, lärare, lokaler med mer kommer duktiga lärare för barn i alla åldrar att antingen knäckas och bli sjuka eller bli oengagerade för att rädda sig själva, vilket inte kommer att bli bra för någon.
Att avsätta pengar är en förutsättning men det hjälper inte om pengarna inte kan omsättas i resurser.