"Nu är det upp till transportköparna att ta ansvar och välja sida", skriver skribenten. Hur vill vi att framtiden ska se ut?
De återkommande järnvägsproblemen med förseningar på grund av brister i underhåll och kapacitet samt oklara ansvarsförhållanden skulle kunna lösas genom återgång till statligt ägande. Dagens bekymmer tycks oöverstigliga genom att ansvariga har för lätt att skylla på varandra vid störningar. Om ett statligt järnvägsbolag stod för hela verksamheten skulle politikerna inte komma undan ansvar vilket sker idag.
Marknadskrafterna har framgångsrikt lyckats plocka russinen ur kakan och huvudsakligen satsat på lönsamma person- och godstågstransporter. Statliga, problemtyngda Green Cargo fortsätter tydligen av näringspolitiska skäl med olönsam styckegodstrafik som alltmer utkonkurreras av billiga vägtransporter.
Vad som behövs är en ny transportpolitik där de olika transportslagen ställs mot varandra och värderas ur ett hållbarhets- och miljöperspektiv. Det sker inte i dag utan allt styrs av kortsiktigt ekonomiskt tänkande.
Den svenska transportsektorn drivs till cirka 70 procent med fossil energi. I åkeriernas jakt på maximal lönsamhet fortsätter användningen av fossil diesel där literpriset i dag är drygt tre kronor lägre jämfört med biodiesel.
Hur valet blir i de flesta fallen är inte svårt att förstå.
Nu är det upp till transportköparna att ta ansvar och välja sida.