En pappa väljer att säga ifrån och visa civilkurage och blir dödad mitt på blanka dagen framför sitt barn. Ett barn blir skjuten några meter ifrån en lekpark. Ett barn som hade hela livet framför sig. Föräldrarna väntade på sitt barn, men han kom aldrig hem. Kompisarna väntar fortfarande på ett samtal från sin vän. Syskonen väntar på sin bror.
Det måste få ett slut. Det gör ont i varenda cell i mig. Jag vet att jag gör vad jag kan i mitt arbete. Men att samtidigt veta att politikerna i den här staden arbetar emot oss genom att stänga ner och ta bort personal från den viktigaste platsen för många barn och ungdomar – det gör ont i hela mig. När ska vi börja tänka på de unga i samhället? Livet ska vara en självklarhet. Gatuvåldet måste få ett slut nu. Jag vill inte se samhället rasa mer.
Jag ser mer och mer barnen må mer psykiskt dåligt och där kriminaliteten lockar mer än att göra något av sitt liv. Vuxenvärlden måste hjälpas åt att sätta stopp för det här. Var är politikerna och vuxenvärlden när barnen/de unga behöver dem som mest?