Apropå
"Sophia Jarl om Louis De Geers och orkesterns framtid" NT 3/8
Men att i inlagan kring Symfoniorkesterns finansiering vara så historielös som kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) visade sig vara, går långt över den acceptabla gränsen.
Låt mig påminna om att huvudorsaken till att Louis de Geer kom till var det faktum, att arbetsmiljön kring de dåvarande lokalerna i Hörsalen var oacceptabla. Skulle Symfoniorkestern i Norrköping (SON) ha en möjlighet att fortsatt kunna verka i vår stad var kommunen tvungen att hitta en lösning. Lösningen blev Louis de Geer med lokaler anpassade för orkesterns behov av utrymmen för teknik, instrument, dirigent(er), solist(er), orkesterns olika sektioner etcetera jämte en scen i själva konsertsalen för orkesterns repetitioner förutom genomförandet av de planerade konserterna.
Att lokalerna under vissa tider kunde användas för annan verksamhet var liksom en extra bonus.
När övrig verksamhet växte behövdes Flygeln, som kunde fungera som extra repetitionsscen. Detta är bakgrunden till den situation som idag är vad gäller lokalen förutom det faktum att annan politiskt klåfingrighet med bolagsbildningar etcetera har flyttat fokus från orkesterns välmående till något underordnat.
Jag kan mycket väl förstå, att man i ett ansträngd finansiellt läge måste se över all verksamhet i kommunen, men vill man sälja Louis de Geer förutsätter jag att övriga kommunalt ägda fastigheter – även de som ägs av kommunala bolag – säljs.
Vill Sophia Jarl som hon antyder i sin inlaga hitta annan finansiering för SON förutsätter jag att annan självfinansiering även drabbar annan kulturell verksamhet samt sporten. Att enbart inrikta sig på SON:s självfinansiering är inget annat än politiskt självmord.