Vi räknar dagar nu. Dagarna till fredagen den 2 juni. Då blir "min" flyktingkille 18 år. För svenska ungdomar är det en stor och festlig dag att bli myndig. Men inte för flyktingungdomar.
"Min" kille har väntat på asylbeslut sedan han var 16. Ännu inget beslut. Ända hotar nu tvångsflytt på 18-årsdagen. Han tvingas lämna sitt omtyckta boende i Norrköping och flytta till en annan kommun. Beskedet om vilken kommun det blir ska komma tre dagar före flytten. Då är det dags att säga hej då till vännerna på boendet och till skolkompisarna veckorna före skolavslutningen. Det känns också tufft att lämna kamraterna i fotbollslaget strax efter serierna dragit igång.
Vart tog integrationen vägen? Migrationsverket säger till oss att den kommun han kommer till inte ens är skyldig att ordna fortsatt skolgång när han fyllt 18. Därför vädjar jag nu som god man till er som har möjlighet att hyra ut ett rum billigt eller känner någon som kan det: Hör av er! (NT har min adress).
För om "min" flyktingkille får stanna i Norrköping får han fortsätta de gymnasiestudier han så framgångsrikt inlett och kan fortsätta spela fotboll i föreningen som tagit emot honom med öppna armar. Jag får enligt regelverket inte vara god man längre än till 2 juni trots att "min" flyktingkille nu behöver mig mer än någonsin.
Men vi fortsätter förstås kämpa sida vid sida även efter det magiska datumet som myndigheterna bestämt. Vi står inte ut men fortsätter kämpa – Ett Norrköping för Alla.