När vi summerar mandatperioden blir det tydligt att Lars Stjernkvist (S) bortser ifrån att skolan styrs av nationella lagar och riktlinjer. För hur vill han annars förklara det faktum att (S) under mandatperioden nöjt sig med att ha som mål att endast 65 procent av eleverna ska klara kunskapsmålen samtidigt som skollagen tydligt säger att alla barn ska klara grundskolan och kunna gå vidare till gymnasiet.
Troligen är det så att de flesta föräldrar inte känner till vilka låga mål för skolan som den politiska majoriteten drivit igenom i kommunfullmäktige. Annars är jag säker på att många skulle ha reagerat och protesterat. Många föräldrar kan vittna om inställda lektioner och lärarbrist, vilket ju självklart medför att färre elever klarar målen. Men vet föräldrar om att ambitionsnivån ligger så lågt som att bara drygt hälften av Norrköpings elever ska vara behöriga till gymnasiet?
Politisk målstyrning är inte enkelt. Det krävs kompetens för att förstå hur uppsatta mål påverkar slutresultatet. Jag tvivlar inte på att Stjernkvist gjort så gott han kunnat. Men det räcker inte. Vi kan väl alla vara överens om att det är direkt olämpligt att kommunen sätter sig över statens styrdokument och ger skolorna i Norrköping ett mycket mindre uppdrag till måluppfyllelse. Varför skulle eleverna i vår kommun inte få samma chans att komma in på gymnasiet som övriga elever i landet? Frågan är om det ens är lagligt.
Jag kommer att kräva att politikens målsättning ska vara att 100 procent av eleverna klarar grundskolan – oavsett hur lång vägen dit må vara.
Det är våra barn värda.