Jag har ett barnbarn på 20 år som fick åka in till psykakuten på Vrinnevisjukhuset för att han hade tankar om att han inte vill leva mer. Detta var en lördagskväll och på måndagen fick han träffa en läkare på psykakuten. Besöket varade i nästan en timme och han fick med sig ett recept på tabletter som fanns att hämta på tisdagen.
Enligt patienten hade läkaren gett honom råd om vad han borde göra för att börja må bättre, som att motionera, vara tillsammans med kompisar och så vidare, och att han skulle beställa tid för att få hjälp med sina problem.
Hur tänker ni? En person som mår så psykiskt dåligt fungerar inte så, och kan inte själv lösa sina problem med dessa åtgärder. Han beställer inte sin tid, och tar kanske inte heller sin medicin. Hur ska vi anhöriga göra för att stötta någon som inte vill ha vår hjälp?
Detta är otroligt påfrestande, så istället för en patient har ni snart hela familjen. Jag önskar att någon ansvarig inom psykiatrin i Norrköping kan svara på hur ni tänker kring detta.